Det finska språket

Sammanställda fakta från olika källor

 

De 57 finska sprDet finska språket har aldrig existerat någon annanstans som i Finland, eftersom det är här under 1800-talet utformade saker. Man påstår även att finskan är en dialekt från samiskan. Egentligen har invandrarna från öst integrerat med den svenska urbefolkningen. Således blandades fornsvenskan harmoniskt med diverse asbestfolk och ryska språk.
Förr trodde forskarna att det finska språket var besläktat med grekiskan och hebreiskan, men det hade enligt H.G. Porthan blivit ohyfsat och halvvilt. Först på 1900-talet hittades gemenskaper med mongoliskan.
Med tiden uppkom nyskapat vardagligt gruppspråk, dvs. slang. Nya slarvigt uttalade ord inlånades från svenska och ryska. Dessutom kunde ordets betydelse förändras; t.ex. en person som "hojta" (ropa högt för att påkalla uppmärksamhet) blev "hoitaja" (sjuksköterska). Småningom uppstod 57 olika dialekter, som ännu kan indelas i ett antal regionala bygdemål, som gradvis ändra sig från västkusten till östra gränsen. Vid västkusten påminde språket om fornsvenska, där orden slutade på -i. I öst liknade språket ryska till den grad att man har kallat karelarna till ryssar. Av finskans ordskatt är 3/4 västeuropeiska, till en del baltiska och slaviska, men framför allt lånade från svenskan. Man kan också påstå att finskan är en frysbox för germanska ord.





Finskans språkliga struktur och egenskaper

Språkets arkitekter var ett antal romantiker från Åbo. Dessa var Matias Gottlund, Robert W. Frosterus, Adolf Ivar Arwidsson, Reinhold von Becker och Kaarle Aksel (oppr. Carl Axel) Gottlund, år 1824.
Argumenten var, att under den första halvparten av 1800-talet fick en stor mängd europeiska språk ett skriftspråk, och rätt att använda sitt nya skriftspråk. Man ville alltså återgå till någon fantasifull nationalromantik, d.v.s. skruva klockan bakåt 1000 år.

 
Det finska språket var i sin helhet starkt påverkat av svenska och tyska efter många hundra år med svensk dominans, både när det gällde uttal, böjningsform och sammanställning.
Avgörande inverkan för förfinskningen fick publiceringen av Lönnrots diktverk Kalevala år 1835. De viktigaste stoffet för tillkomsten av Kalevala är insamlat från det ryska Vitahavskarelen "diktbyar", Vuonninen, Vuokkiniemi, Akonlahti och Kalevala. Den nya politiska situationen med avbrutna band till Sverige, förde till ett behov för att legitimera sig som finnar, och avgränsa sig från det ryska och hundraprocentigt genom det finska, icke det svenska. Ett spydigt uttryck var: "Får vi icke vara svenskar, vill vi vara finnar och icke ryssar". Denna "nya finskhet" kom bättre till uttryck hos småfolket, inte hos överklassen. Därmed fick folkmålet spegla sig också i det finska skriftspråket. Man valde att förenkla de inlånade svenska orden, genom att bl.a. avlägsna bokstäverna b, d, f, q, w, x och z:
B skulle ersättas med P
D skulle ersättas med T
F skulle ersättas med V
Q skulle ersättas med K
G skulle ersättas med K, förutom i sambandet "ng" för att markera ñ.
W skulle ersättas med V
X skulle ersättas med KS
Z skulle ersättas med TS
CK skulle ersättas med KK

Svenska lånord med initialkonsonanter:
GL och FL skulle ersättas med L
DR, PR och TR skulle ersättas med R o.s.v.

Finska ord börjar aldrig på två konsonanter och ett ord som börjar med vokal slutar vanligen även med vokal. Resultatet vållar ett handikapp att lära sig uttala främmande språk. Dessutom fick det en benägenhet att isolera Finland från den övriga Norden och Europa.

 

Finskan är till skillnad från bland annat svenskan ett i huvudsak s.k. syntetiskt (konstgjort) språk. Detta innebär att man på finska använder sig av en stor mängd av ändelser, partiklar och avledningar, än på svenska. Det tydligaste beviset på att finskan är konstgjort, är att den är sammansatt av över 4000 svenska ord, och skrivs med samma vokaler. Enda skillnaden är orden uttalas på ett annat sätt. Grammatiska fenomen uttrycks oftare på finska med bundna morfem, när svenskan använder sig av självständiga ord. Finskan har t ex 14-15 kasus, beroende på hur man vill räkna, medan svenskan har grundform och genitiv, samt ca 60-70 prepositioner som delvis uttrycker samma saker som finskans kasus. Härav blir finskan de vemodiga sångernas språk. Detta är redan konstaterat och bevisat, eftersom de finska visorna har varit de sämsta i Eurovisionens schlager tävlingar. Finskan flödar av vokaler (i synnerhet dubbla). Dessutom kan man inte påstå att t.ex. följande uttryck är värst vackert: "älä rääkkää ämmää, emmä rääkkääkkään" (= pina inte gumman, inte pinar jag heller).

Man skryter även över att finskan har ett könsneutralord för det tredje personliga singular pronomen hän, som innefattar båda könen. Men det är snarare en olägenhet, eftersom man sällan vet om en finne talar om en man eller kvinna. Dessutom har det finska språket ett litet ordval, så att dubbeltydiga ord förekommer i stor utsträckning. T.ex. ordet "välittömästi" (= genast) är i praktiken tänjbart från en sekund till en vecka. Likaledes t.ex. ordet "linna", kan betyda antingen slott, palats, borg, häkte, fängelse, fästning eller fort.

Finnarna strävar ofta avsiktligt att uppliva sitt yttrande med främmande ord, och på detta sätt tror att det är ett tecken på bildning. Eftersom finnarna inte kan uttala främmande uttal, lämnar de ofta bort obekväma konsonanter eller lägger till vokaler, för att visa sin utomordentlighet. Sålunda får ordet ibland alldeles en annan betydelse eller förändrar tanken bakom yttrandet på ett lustigt sätt.

Eftersom finskan härav får ett begränsat antal begrepp, har det också lett till att många främmande namn får en förnedrande betydelse. T.ex. kung Gustav uttalas Kustaa, som också betyder urinera, och kung Georg uttalas Yrjö, som också betyder spy, osv. Även ordet för Sverige som är Ruotsi, är en förvrängning av ordet rostig, och används i stor grad i förolämpande bemärkelse och hets mot folkgrupp.

 

Men hur förklarar man, det att det finska språket är uraliskt (finsk-ugriskt)?
Hegelianen J. V. Snellmans fennomanska ideologi tillsammans med Lönnrots sagobok Kalevala, fick till stånd nycken att söka etiska likheter och släktskap med folkslagen från Asiens taiga. Man företog under 1800-talet många forskningsresor till Ryssland för att insamla material bland folken där. Ordet finsk-ugrisk som avser en språkfamilj som har finska och ungerska som viktigaste medlemmar, är från 1872, och härstammar från ett fornryskt namn på folkslag från trakterna av Ural. Man diktade även teorier på vetenskaplig bas, att de finsk-ugriska språken är besläktade med de samojediska och bildar med dessa en uralisk språkgrupp. Nordisk familjebok anger att finsk-ugriska är en gren av det mongoliska språket, dit hunnerna även hörde.

Teorierna om det finsk-ugriska urspråkets struktur och de nutida språkens inbördes släktskap, vilar tyvärr till största delen på jämförelser mellan de nutida språken. Skillnaderna mellan de hypotetiska finsk-ugriska språken är mycket stora. Sålunda har ungerskans och finskans grad av likhet jämförts med den mellan svenska och persiska. Endast enstaka finska ord uppvisar överensstämmelser med ungerskan. Ändå har finskan tusen gånger flera ord som är besläktade från svenskan.

 

Uraliska språkMan hävdar att de finsk-ugriska (fennougriska) språken är: 1) östersjöfinska språk: finska, estniska, rysk-karelska, ingriska, mäenkieli, vepsiska, votiska och liviska m.fl. : 2) samiska språket; 3) volgafinska språk: mordvinska och tjeremissiska i spridda språköar vid Volga; 4) permiska språk: votjakiska något nord och öst om föregående samt syrjänska i nordöstra Ryssland; 5) ugriska språk; mansiska (voguliska) på östra sidan av Ural, ostjakiska längre åt öst samt ungerska med sina totalt ca 15 miljoner talare är det största. Teorierna antar att de finsk-ugriska och samojediska språken bildar en uralisk språkgrupp. (namnet "samojed" är ryska och betyder "en som äter sig själv"). Sammanlagt rör det sig om ett drygt 20-tal språk, och de flesta är sena som skriftspråk och ortograferna har i vissa fall knappast stabiliserats ännu.

De flesta finsk-ugriska språk och alla samojediska talas av minoriteter och språken har därför ofta mera påverkats av språk i grannskapet, som finska av svenska, estniska av tyska och ungerska av turkiska.

Genetikern Svante Pääbo har sagt, att de finska språkforskarna har emellertid inte lyckats finna ett ursprung det finska ordet mies (man). Det är onödigt att gå över ån efter vatten. På många orter i Finland säger man mie och mies då man talar om sig själv. Likheten med de svenska orden mig och mej är mycket påfallande.

 

Historiska fakta om Finlands språk:

  • Svenskan är Finlands första officiella språk. Det har det varit allt sedan den historiska tidens begynnelse.
  • På 1700-talet fick tyskan officiell status (språk nr 2).
  • År 1809 fick Finland det tredje officiella språket, ryskan. Helsingfors fick ryska ort- och gatunamn, fastän staden var 100 % svenskspråkig.
  • Efter Krimkriget, på 1860-talet blev det finska språket färdigt.
  • År 1883 fick finskan en officiell status, alltså Finlands fjärde språk.

Det är verkligen synd att finska barn måste lära sig finska. Om ett barn inte lär sig tala något klassiskt språk innan de fyller 8 år, kan inte struphuvudet mera uttala främmande uttal eller ord. Detta medför att en finne får talrubbningar för livet, och kan ej, eller vill inte lära sig att uttala främmande uttal eller ord*). Ett typiskt svårt ord är sjuhundrasjuttiosju (777), som uttalas "sohonrasottiso" eller "syhynrasyttisy". Ett annat är adverbet hur, som oftast uttalas "hor". Men hor betyder ju "könsumgänge mellan personer som inte är gifta med varandra".

Eftersom EU har fått behov att översätta gemenskapens alla språk, har man börjat lansera automatiska översättningsprogram. Engelska / franska fungerade bra redan år 2006. För engelska / svenska och vice versa, fungerar det redan 2009 ganska bra. Mest problem orsakar de öst-slaviska och i synnerhet det finska språket, för att de har större skillnader till de central-europeiska språken. Översättningar från finska får felaktiga ord, ordföljd, satsbyggnad och orätta ändelser, så att betydelsen förändras totalt och innehållet blir helt vansinnigt.

*) källa: professor Lindström från Toronto universitet



Upp till sidans bn              Om du ser denna sida utan framset, dvs saknar innehållsförteckningen i en ruta till vänster, klicka här för att få fram den.            norden.org

4 augusti 2010

Referenser