Bestämning av väderstreck



Månens olika skedenNär vinterkvällarna är mörka, behöver man inte sitta inne för det. Ute finns naturfenomen som är intressanta att beskåda. Med hjälp av himlakropparna kan man lätt bestämma väderstrecken. När du lär dig naturens gång är du inte alltid beroende av kompass i terrängen. Här är några enkla metoder med vilka man kan bestämma väderstrecken av solen och stjärnorna.

Bestämning av väderstrecken med hjälp sol och klocka

Väderstrecken med hjälp sol och klockaVäderstrecken kan bestämmas ganska bra med hjälp av sol och klocka på följande sätt:

Timvisaren riktas mot solen. Vinkeln mellan timvisaren och 12 halveras. Denna riktning är ungefär mot söder. Halveringen beror på att klockan rör sig två varv samtidigt som solen rör sig endast ett varv. Om du vill ha noggrannare riktning, användes vid Helsingfors longitud klocktiden 12.20 och på sommaren 13.20.

Solens lägen vid olika klockslagPå grund av zontiden är solen inte exakt i söder kl 12.00. T.ex. i Helsingfors är solen i söder först kl 12.20 och i Åbo kl 12.30. Denna lokaltid brukar vara antecknad på kartans över- och underkant. T.ex. märkningen -20 min 30 s betyder att på denna longitud är solen i söder kl 12.20.30.

Dessutom varierar tiden för sydriktningen under årstiderna litet, så att solen kan vara i söder 15 min före eller efter ovannämnda tid. Om man ännu beaktar (byråkraterna påhitt) sommartiden, ska man på sommaren lägga till ännu en timme.

Endast med hjälp av solen

Om det har gått så illa, att både kompassen och klockan har blivit hemma eller klockan har stannat, kan man använda följande metoder:

Noggrannare variant1. Den jämlika skuggmetoden är en noggrannare variant till toppskuggmetoden, men tar längre tid att använda. Placera en pinne vertikalt i marken, så att den kastar en skugga som är ca 30 cm lång. Märk ut platsen var käppens skugga når. Gör det på förmiddagen senast 15 minuter innan solen är i zenit. Rita en jämn cirkelbåge med pinnen som centrum, vars radie är exakt lika lång som käppens skugga. Vänta tills skuggan träffar cirkelbågen på nytt och markera platsen. Rita sedan en rak linje, som förenar ändan av skuggan och märket från förmiddagen. Denna linje är i riktningen öst-väst. Nord-syd riktningen är följaktligen rätvinklig till denna linje.

Bestämning av väderstreck och tid2. Toppskuggmetoden kan användas både till att bestämma väderstrecken som tiden. Metoden fungerar när som helst när mån- eller solskenet är tillräckligt starkt för att göra en skugga. Solen behöver inte skina molnfritt för att en skugga ska synas. Stick en ca 30 cm lång pinne vertikalt i marken. Markera platsen där skuggans topp är. På förmiddagen blir skuggan hela tiden allt kortare till middagstiden. På eftermiddagen blir skuggan allt längre. Vänta tills skuggan har förflyttat sig något. Markera även denna plats. Med hjälp av märkena ritar du en rak linje, som går genom vardera markeringarna. Denna linje ligger i öst-väst riktning. Genom att sedan rita en linje som är vinkelrätt mot den öst-västliga linjen, får du nord-syd riktningen.

Ett solur får du genom att flytta pinnen till skärningspunkten av öst-väst linjen och nord-syd linjen. Ställ den vertikalt i marken. Skuggan av pinnen är timvisaren i soluret. Den västra ändan av den öst-västliga linjen visar klockan sex och den östra ändan är 18. Linjen mot norr visar klockan tolv på dagen, då är solen i zenit, alltså rakt söderut på sin högsta position på himlen.

Norrdriktningen med hjälp av stjärnorna

Stjärnhimlens rörelseSedan urminnes tider har Polstjärnan använts för att bestämma norr. Den befinner sig alltid på ca en grads noggrannhet i jordens axels riktning rätt i norr.
Alla vet ju att solen stiger upp i öst och går ner i väst. Följaktligen roterar himlavalvet på natten också från öst till väst. Men denna företeelse är bara skenbar och en följd av jordens rotation från väst mot ost. Mot jordklotets poler tycks stjärnorna vara orörliga. Därför är polstjärnan alltid i norr och dess läge ändras inte på grund av jordens rotation. Himlavalvet roterar motsols med polstjärnan som medelpunkt. Av stjärnhimlens rörelser får man en god bild genom att studera Karlavagnen och följa dess rörelser under en natt och på olika årstider. Med hjälp av klockan kan vi märka att stjärnan uppnår fixpunkten, ca 4 minuter tidigare varje natt och efter en månad har stjärnan passerar redan 2 timmar tidigare.
Stjärnhimmelens läge ändras inte endast på grund av jordens rotation under ett dygn. De synliga stjärnbilderna och deras lägen på himlen förändras även därför, att jorden kretsar runt Solen. Av denna orsak syns på sommaren alldeles olika stjärnbilder som på vintern. Om vi kunde se Solen och stjärnorna samtidigt, såsom astronauterna, skulle vi se hur Solen under årets lopp passerar vissa stjärnbilder på himlen. Solens skenbara årliga bana (egentligen jordens bana) ekliptikan, passerar 12 stjärnbilder i den sk. djurkretsen. Dessa stjärnbilder är: Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna. Solen befinner sig i Vädurens tecken vid vårdagjämningen och i Vågens tecken vid höstdagjämningen.

Polstjärnans läge1. Med hjälp av Nordstjärnan

Polstjärnan hittas lättast utgående från Karlavagnen, den bekanta stjärnbilden som består av sju klart lysande stjärnor. Då man drar en linje från Karlavagnens stjärnor, Merak och Dubhe, och följer linjen ca fem gånger stjärnornas avstånd, träffar man Polstjärnan.

Om Karlavagnen är skymd av moln eller träd, kan man använda Kassiopeja, vars fem stjärnor bilda ett W som öppnar sig mot Polstjärnan, på ungefär lika avstånd som Karlavagnen, men på motsatta sidan.

Även den ståtliga stjärnbilden Orion, som på vinterkvällarna syns i söder, kan användas för att hitta Polstjärnan. Orion igenkänns lättast av tre stjärnor i rad, som kallas "Orions bälte". Från bältet kan man urskilja svärdet, som "hänger" från den mittersta stjärnan. En rät linje som börjar från svärdet, sedan genom bältets mittersta stjärna, och vidare genom en liten grupp av små stjärnor som bildar Orions huvud, går också upp till Polstjärnan.

2. Med hjälp av vilken stjärna som helst.

På grund av jordens rotation, förefaller det som stjärnorna vrider sig över himlen i en stor öst-väst cirkelbåge, liksom månen och solen. Denna företeelse kan vi ha nytta av för att bestämma de ungefärliga väderstrecken. Detta kan vara nyttigt när molnen skymmer polstjärnan eller bara några fåtal av stjärnorna är synliga.

Bestämning av väderstreckBörja med att sikta på någon stjärna. Den klaraste är lättast att följa. Jordens rörelse är för långsam för att enbart kasta en blick mot himlen. Du behöver två spetsade pinnar att sikta med. Stick dem i marken (eller snön) och rikta övre ändorna mot någon stjärna. När du sedan följer hur stjärnan rör sig under ca 10-15 minuter, ser det ut som om att stjärnan antingen sjunker, stiger eller rör sig rakt åt höger.

Om stjärnan rör sig neråt, befinner den sig väster om dig. Om stjärnan rör sig på jämn höjd rakt åt höger, befinner den sig endera åt söder eller åt norr. Om stjärnan rör sig uppåt, ser du åt öster.
Gör denna observation flera gånger åt olika håll, då får du exaktare reda på väderstrecken. Sedan kan du rista en pil på marken, för att ha nytta av den iakttagna nordriktningen på morgonen i dagsljus.



ÖverstOm du ser denna sida utan framset, dvs saknar innehållsförteckningen i en ruta till vänster, klicka här för att få fram den.