.

Home Artikkeleita Esitelmiä Ikoner Kirjoja Religionsfilosofi 10 teesiä 10 teser teosofia Yleiskäsitteitä

Päivitetty 11.05.2007

E-mail: harry.hilden@pp.inet.fi

Tio teser

Ett utdrag ur boken LIVETS VÄSEN

Den första tesen

Proklamera allmänt broderskap mellan alla religioner, utan att se på ras, hudfärg, nationalitet, språk mm. – ett allmänt broderskap.

Vad är det?

Detta betyder, att förutsättningarna för tesen är en allmänmänsklig syn på jämnställdheten i de nämnda frågorna mellan alla på jorden levande människor. Alla människor söker medvetet eller omedvetet lyckan, nirvana, Gud – benämningen varierar, innebörden ej; och benämningen är inte hinder för någon sökare.

Detta borde förstående kristna förstå. Då skulle det inte finnas någon saklig grund att kalla religionen, som förmår föra sökare till målet, hedniska eller irrläror.

Om inte religionen lyckas föra verkliga sökare framåt, är felet i religionen – inte i sökaren. Då bör religionsfilosofin granskas och förbättras. Jag tror mig veta, att det bland kristna finns olika människor, mer eller mindre tänkande. De mindre tänkande kan man inte skylla för de läromässiga svagheterna, men lärarna – prästerna – kan kritiseras. De bör kunna lotsa sökare till målet, och inte bara skapa fördomar å tjänstens vägnar.

Samma förekommer i olika grader i alla religioner. Därför bör religionerna analyseras. Då människosläktet är en helhet, är en världsomfattande ekumeni möjlig och nödvändig.

Den andra tesen

Proklamera livet heligt; livet bör skyddas i alla dess former

Vad är det?

Livet är medvetandets utvecklingsmekanism. Med livet inkarnerar allt och själarna fullkomnas (kommer till Gud, om man vill använda ett sådant uttryck).

Så länge detta pågår, är livet i alla former nödvändigt.

Allt på jorden har sin speciella uppgift. Alla livsformer är beroende av varandra, därför har varje livsform sin uppgift i helheten. Allt liv bör därför skyddas, och livet bör inte offras lättvindigt för själviska behov och icke hållbara ändamål.

Det råder i naturen en lag som kallas offrandets lag. Enligt den offras mindre utvecklat medvetande, slumrade medvetande, såsom växter, för utveckling av högre medvetande. Samma lag gäller även i djurriket, där dödandet emellertid är en förutsättning för livets fortbestånd. Märkligt är, att både i växtriket, som ock i djurriket, dödas bara det som är nödvändigt för det egna livets uppehåll.

Människans överlevnad är inte beroenda av köttföda. Människan kan klara sig genom hela livet utan en gnutta kött eller fisk. Men hos människan har egoismen och tron, att hon har rätt att behärska naturen, tagit överhanden. Denna tro har brett ut sig särskilt i kristenheten, och Bibeln tycks tillåta köttätandet. Likadant är det beträffande islam. Men så är ju båda religionernas ursprung samma – judendomen.

Enligt den kristna läran är dödandet tillåtet, trots deras mästares uttryckliga påbud att inte döda. Jesus själv var högst sannolikt vegetarian, esséerna var vegetarianer och enligt många utredningar var Jesus en av dem. Han var även medveten om terravadabuddisternas läror, vilka han själv enligt senare forskning också i stort sett predikade.

En del apokryfiska skrifter och alla senare skriftfynd om tiden efter Jesus bestyrker påståendet, att de första kristendomslärarna (prästerna) var vegetarianer. Först den organiserade kyrkans hot om landsflykt och avsättning från tjänsten tvingade dem att äta kött. Den av Kristendomen med någon form av ensamrätt anammade 'kärleken' – fastän också andra religioner har den på programmet – kan också förvrängas i det praktiska livet. Antingen vet de kristna icke vad osjälvisk kärlek är, eller så tillämpas inte filosofin i praktiken. Är det enligt Jesu lära rätt att döda annorlundatänkare, som det har skett fram till våra dagar? Är det kärlek till nästan, att alltid förakta hedningar och icke-kristna? Är den fundamentalistiska kvinnoprästförföljelsen kärlek, som lärts ut av Jesus? Är t. ex. det kärlek, att den Evangeliska föreningen i Finland uppmanar till bojkott av kvinnoprästerna? Enligt vad jag ser, är detta långt från kärlek.

Kristendomens tal om kärleken som förändrar världen har inte gått hem hos de superkristna. Därför skulle respekterandet av livets helighet vara mer begripligt och nyttigt för mänskligheten än kyrkans idealism, som dess förespråkare själv fräckt utnyttjar. En rättvis humanism skulle vara en bättre grund.

Den tredje tesen

Gör gudsbegreppet förståeligt. Gör till gudom det allt innefattande medvetandet, som kan spåras från den minsta atomen till världens alla funktioner. Då kan Guds existens även vetenskapligt bevisas och alla förklaringar om en invecklad treenig personlighet blir onödiga. Omvandla treenighetsbegreppet till det ursprungliga: tillvaron (materien), livet och anden (som styr livets utveckling). Ändra även kristusbegreppet till sin ursprungliga mening: det godas uppvaknande i människan. Dessa läror har predikats minst tusen år före Jesu födelse.

Vad betyder det?

Vem som helst, som försöker lägga sig in i det kristna gudsbegreppet och treenighetsläran, begriper, att båda är omöjliga. Den enda förklaringen som sökaren får, är: "Outransakliga äro Herrens vägar", vilka inte ens kyrkans egna lärare förstår, för att inte tala om folket. Därom råder således en oförklarlig blindhet.

Om man alvarligt undersöker olika treenighetslläror, märker man snart, att t.ex. att den är fullt förståelig i hinduismen. Där finns en fullt logisk förklaring om tillvaron: varandet, livet och medvetandet, som avbildas med symbolerna Shiva, Wishnu och Brahma. Ur dessa tre härstammar de många i olika religioner förekommande treenigheterna.

Ungefär från år 180 e. Kr. har kristenheten småningom omarbetat gamla kända begrepp, för att inpassa dem i lära (för att bevis Jesu gudom. Denna lära fick sin början år 325, och därefter har gud blivit ett monster – en trehövdad enhet – en rötmånadsuppenbarelse.

Gud själv beskrivs som person och Gud betyder i kristendomens filosofi Fadern. Kristendomens Gud, såsom utom skapelsen varande eller skilt från skapelsen existerande, är en omöjlighet. Den är också emot Paulus tolkning, enligt vilken Gud är allestädes närvarande; "Ty i honom är det som vi leva, röra oss och äro till..." (Apg. 17:28). Detta är den enda rätta utgångspunkten. Enligt de äldre lärorna finns det en allestädes närvarande gudom som syns i medvetandet hos allt som finns och rör sig i kosmos.

Vetenskapen känner ett växande kosmos, vilket betyder, att världen var en gång, för kanske15–20 miljarder år sedan, en massa vars dimension var noll. (Stephen Hawking: KOSMOS). Med andra ord, allt medvetande som nu finns i kosmos fanns med redan då. Begynnelsen var enbart ande.

Den österländska filosofin säger, att världen föddes genom Brahmas meditation, genom Brahmas tankar.Brahman är i den österländska filosofin den första skapade, emanerad ur det okända och även tidsbunden. Bakom Brahman finns Parabrahman, det odefinierbara, det oföränderliga, alltings urkälla.

Den teologiska förklaringen, att andra religionsfilosofier skulle innehålla reduserade kopior av kristendomens treenighet, får tas som ett önsketänkande, och det är dessutom ett tydligt bevis på hur det kristna sanningssökandet fungerar. Jag rekommenderar benediktinermunkens Bede Griffiths bok Äktenskapet mellan öst och väst (finska versionen ISBN 951-95663-0-9/Tesofinen Seura) som guide i österländskt tänkande, och över hur vissa grundsanningar kan tillföras ett djupare kristet tänkande.

Verket skulle säkert vara till nytta för teologistuderanden och andra allvarligt tänkande människor.

Kristusbegreppet har långt före kristendomen betytt det gudomligas uppvaknande i människan. Enligt urgammal filosofi är människan fånge i materien, som förr i Egypten avbildades såsom en korsfäst människa i rymden. Med uppvaknandet av kristusprincipen i henne börjar människans återuppståndelse, befrielsen.

Kristendomens arkitekter har ändrat dessa begrepp till att beröra människan Jesus av Nasaret, för att göra hans gudaställning trovärdig och godtagbar. När kristendomens uppfattning om kristusbegreppet har omvandlats till den nuvarande obegripliga formen, finns det uppenbara orsaker till en nyvärdering av uppfattningen. Mästaren Jesus skulle säkert acceptera, att man går tillbaka till den ursprungliga uppfattningen.

Den fjärde tesen

Överge Jesu gudom, ty den grundar sig på kyrkomötesbeslut. Sätt i stället profeten eller mästaren Jesus i sitt rätta sammanhang.

Vad är det?

Hela historien om Jesu gudom är en småningom uppbyggd tankekonstruktion. Närmare tvåtusen år har kyrkan, utan att sky några medel, byggt upp denna mytologi.

Ur Jesu ord kan speciellt de som har bekantat sig med tidigare filosofier urskilja särskilt terravadabuddismens visdom. Jesu förhållande till Gud (Fadern) var judiskt, där far är auktoriteten. Judarnas Gud hade redan länge varit en stamgud JHW (Jahve, Jehova), som avbildades som en människolik fader.

I några av de tidigaste beskrivningarna om JWH har han en gemål; han har således en feminin aspekt. Maria kompenserar nu detta.

Jesu filosofi grundade sig klart på en djupare förståelse av verkligheten än den nutida kristendomen gör.

För detta påstående fås medhåll i t. ex. Tomasevangeliet, som kyrkan ännu inte hunnit censurera När en allvarlig sökare märker, att Bibeln har "rättats" och att dess ursprungshistoria är mycket mer omfattande än vad kristna medger, är det ingen svårighet att göra Jesus till mästare på sin rätta plats. Jesus som Gud är däremot svårt att omfatta.

Jag tror inte, att man skulle behöva så mycket rättelser beträffande "människan" Jesus, om man skulle ha de äldsta okorrigerade skrifterna om honom till förfogande.

Detta bevisar också Nag Hammad – fynden. De var – åtminstone då de hittades – okorrigerade, äkta. Qumranskrifterna visar, att Jesus lärde också deras lära. Och enligt de senaste rönen lärde han även, som tidigare påvisats, terravadabuddisternas visdom.

Den gnostiska riktningen visar också, att Jesu ställning förr har varit annorlunda än vad den i den senare kristendomen blev. Den etablerade kyrkan förföljde därför gnostikerna, katarerna och andra som kände Jesu verkliga lära. De blev av med sina huvuden och hamnade på bålet för sin vetskap. Senare, efter dessa fynd, har den exegetiska forskningen kommit ungefär till samma vetskap.

Det finns således tillräckligt forskningsbelägg för att på nytt få ner Jesus på jorden. Hans värde som stor lärare och mästare skulle inte lida genom om sanningen skulle blottas. Men kristendomen skulle lida, vilket torde utgöra det största hindret för verkställandet av sådana förändringar.

Den femte tesen

Gör brott mot naturens lagar till synd.

Vad är det?

I Bibelns uppslagsbok säger man, att synd betyder att avlägsna sig eller driva bort från Gud (Jahve, Jehova) och att man i stället för att leva i absolut förening med honom, lever man sitt eget själviska liv.

Byt ut ordet Gud i texten mot "naturen" och se om innehållet förändras? Så gör det inte, men syndabegreppet definieras tydligt. Då skulle icke Luthers syndförteckning mer behövas. Den nya definitionen skulle inte heller utesluta verklig synd ur sammanhanget. Om man därtill ännu vill bevara arvsynden, så kunde ju den förklaras med "dumheten", oförståndet att inse alltings beroende av allting annat och oförmögenheten att förstå naturens gång.

Den sjätte tesen

Lär ut hur karman fungerar till lärdom och varnagel för unga människor, som har livet framför sig.

Vad är det?

Det är säkert mer förnuftigt att berätta om karman och dess funktion i livets alla faser än att försöka övertyga människorna om att Jesus var "ovis", rent av dum, då han tog på sig alla människors synder, som en teolog en gång uttryckte sig i frågan.

Den sjunde tesen

Upphör att predika genvägen till himmelriket genom nåden, och gör människan själv ansvarig för sitt görande.

Vad är det?

Om en firma (eller en annan person) hela tiden betalar dina räkningar, fördunklas säkert din förmåga att urskilja dyrt och billigt. Så förhåller det sig också med psyket beträffande synd och ansvar. Kristendomens huvuddilemma är, att läran om nåden befriar många på fel grunder från samvetskval. Nåden befriar emellertid inte den som förfar orätt från följderna (karman) av sitt görande, ty "vad människan sår, det får hon och skörda".

Den åttonde tesen

Proklamera människans uppgift vara, att utvecklas till fullkomlig (att bli ett med Gud, om denna terminologi föredras) och att människan är här för att lära sig.

Vad är det?

När mänskligheten utvecklas i en positiv riktning både psykiskt och fysiskt, som kan bevisas genom att analysera människans historia, måste det logiska slutmålet vara fullkomligheten – medvetandets utveckling till fullkomlighet. Skeendet kan belysas med ett exempel.

Man kan rita en punkt för människans Jag. Medvetenhetsgraden kan beskrivas med en cirkel runt punkten. Olika individer har olika stora cirklar, vilket betyder att medvetenhetetsgraden går att förändra och således även att utvidga.

Målet för ett sådant skeende måste vara utvidgandet av medvetandet till allt – människan blir allvetande och allvis. Enligt religionsterminologin blir människan ett med Gud.

Detta mål är mer realistiskt, och kan säkert lättare att verkställas, än det kristna paradiset fullt med ofullständiga människor.

Nionde tesen

Bifoga kristendomen hypotesen om återfödelsen så öppnar sig kristendomens värsta knutar, ty livet är ingen engångsföreteelse, utan dess allvarliga mening är medvetandets utveckling.

Vad är det?

Då medvetandet utvecklas långsamt, är det naturligtvis inte möjligt att under endast ett liv nå målet – allvetandet, det slutliga varandet. Själen är icke odödlig men Självet är det, och vid utvecklingen av medvetandet är det närmast fråga om Självets evolution, så att allt förändras till det stora SJÄLVET.

Kristendomen indelar människan i kropp, själ och ande. Kristendomen beaktar den synliga delen och det som blir kvar efter döden, själen/anden. Den ger människan endast en möjlighet, detta liv, fastän varje människas utgångsläge är från födelsen olika.

Ett bra exempel på reinkarnationsidén är t. ex. en perennaväxt – en mångårig växt – som består av roten under jorden, stammen, blasten och blommorna ovan marken. Då perennan är mångårig, betyder det att växten varje år återvänder i sin synliga form ur sin subjektiva tillvaro i roten. Varje höst dör växten från formen. Man kan också säga, att den objektiva delen drar sig tillbaka till sin subjektiva del, roten. I detta tillstånd har växten med sig all information om det förgångna samt erfarenheterna från det senaste varandet. Följande vår uppenbarar sig växten på nytt i sin objektiva form beaktande den information, som den har från många tidigare liv och även från den senaste tillvaron ovan jord. Den sistnämnda informationen har under viloperioden bearbetats och verkställs nu genom evolutionen i den objektiva tillvaron. Så fortsätter processen tills inkarneringen i den objektiva världen, erfarenheterna från "jordelivet" kanske ympas i en ny art, som kanske har en annan uppgift.

När naturen försöker fungera efter vissa principer, är det uppenbart att även människan fungerar efter samma. När utvecklingen av medvetandet är en lång och långsam process, är den möjlig endast genom reinkarnationen.

Dessutom finns det en hel del andra faktorer, som stöder hypotesen om återfödelseprocessen. Därför borde återfödelsen tagas med i kristendomen, fastän Jesu uppgift skulle degraderas till enbart mästareplanet.

Den tionde tesen

Avskilj kyrkan från staten, båda lider av förbundet.

Vad är det?

När kristendomens utveckling snedvrids i symbios med staten, och när man ännu skyller kristenhetene för mer än 1600 år gamla misstag, finns det inga andliga eller godtagbara grunder till sammarbetet. Denna förening är orsaken till att man med förstoringsglas måste söka efter Jesu lära i en organisation, som säger sig representera Jesu rike på jorden.

Kanske också staten skulle högaktas mer bland medborgarna, om den skulle vara fristående från någon religionsriktning och neutral.

Skulle de ovan föreslagna förändringarna förorsaka kristendomens fall?

I diskussioner med kristna har man ofta låtit mig förstå, att förverkligandet av ovanstående förändringar skulle betyda kristendomens fall. Man påstår, att kristendomens grundvalar – det ställföreträdande lidandet och nådeläran – skulle förlora sin betydelse. Man kan fråga sig: skulle det vara till skada? Hittills har man förlitande sig på dessa gjort förfärliga brott.

Bibelns och alla andra heliga skrifters stöd

Jag är övertygad om, att det i Bibeln finns mera stöd för mina teser än för den gällande kyrkans officiella tolkning, fastän man vid varje nyöversättning av Bibeln allt mer har försökt förändra dess budskap mer och mer överensstämmande med kyrkans officiella lära. Dessutom skulle de föreslagna ändringarna även finna betydande överensstämmelse och ett överraskande stöd även i alla andra religioners heliga böcker.

Sivun alkuun