Inkeri Rissanen

Lingongänget i farten 2002


Näytä suurempi kartta
Matkakertomukset o Galleria o [Laskuri]

Det är fredagen den 2 augusti. En grupp på 14 personer samlas så småningom i väntsalen på Rissala flygfält. Några bekanta ansikten, andra alldeles nya. Vi skakar hand, presenterar oss, försöker komma ihåg namnen, vi ska ju vara tillsammans 10 dagar, resten av semestern. Det som är gemensamt för oss är att vi alla är svensklärare och på väg till Jönköping i Sverige!

Det hela började i höstas, i slutet av september då Pohjola-Norden i Kuopio firade sitt 60-års jubileum.

På festen var, förutom Pohjola-Nordenmedlemmar från Kuopiotrakten, också representanter från Kuopios vänorter i Norden. I meningsutbytet kom fram förslaget om villiga svensklärare i Kuopio någon gång skulle få resa till vänorten Jönköping, som hittills flera gånger hade ordnat kurser för gymnasister.

Redan då lade jag märke till Marie Haldemark som aktivt deltog i diskussionen och ville få kontakt med oss svensklärare. Tack vare henne började det hända!

Jag vet inte hur mycket arbete och förberedelser allt det där hade krävt, men när Tiina Karjalainen första gången på vintern berättade om att en kurs för lärarna skulle bli ett faktum i augusti så anmälde jag mig med detsamma. Vilken möjlighet!

Välkommen till litteraturkurs med svenska språket i fokus!

Med dessa ord välkomnade oss kursanordnaren föreningen Norden i Jönköping och Jönköpings kommun. Kursen skulle ordnas på Södra Vätterbygdens folkhögskola (SVF). Marie var kursansvarig och skickade schemat för kursen redan tidigt på våren till oss. Vi fick naturligtvis ge förslag och välja lämplig litteratur att bekanta oss med före kursen. Svenskan Liza Marklund är aktuell och populär med sina samhällsinriktade spännande litterära produkter så det blev hennes bok Gömda, som var vår "hemläxa", ett verkligen lyckat val!

I Jönköping

Trots att vi flög, tog resan flera timmar på grund av planbyten i Helsingfors och Stockholm. På Arlanda skulle vi ta ut vårt bagage och vandra med det till flygstationens yttersta ända, till gate 56. En lång vandring - Arlanda har växt mycket, gångarna slingrar hit och dit liksom bläckfiskarmar, men framme på Axamo flygfält i Jönköping kunde man inte gå fel. Allt var lika enkelt som i Kuopio.

Och där väntade på oss Marie, Herbert och två killar till. Vi delades i fyra bilar och kom på 10 minuter till vårt mål, en skola med utsikt - ja, verkligen, både i teorin och praktiken! Det märkte vi när vi kom till Parkudden, alltså den av skolområdets 18 byggnader, som skulle bli vår plats under kursen. Vi var uppe på berget, staden låg där nere i dalen längs den u-formade stranden så i mörkret kunde man klart urskilja sjöns tysta yta mittemot stadens ljus.

Kursveckan

Lördag morgon började programmet rulla framåt. Det första man kan komma ihåg är nog de regelbundna (och av alla uppskattade) mattiderna, frukost, middag och kvällsmat - kaffe däremellan. Inga kulturkrockar gällande maten, men det jag tycker är svenskt är filmjölk på tallrik på morgonen och pyttipanna då och då för att inte tala om efterrätterna som smakade himlagott! Jag har ännu inte vågat hoppa på vågen här hemma...

Kursinnehållet var välplanerat. Föreläsningar och diskussioner kring givna teman på förmiddagarna och besök på olika platser på eftermiddagarna. Hålligång hela tiden!

Folkhögskolan kan vara stolt över sin verksamhet. Vi fick höra om t.ex. journalistlinjen, fick se skolans radio- och TV-studio, kunde få låna böcker från skolans överraskande stora bibliotek och höll en trevlig sångafton med nordiska sånger och svenska psalmer i skolan kapell. Ja, och man får inte glömma läs- och diktafton, där Herbert läste småländska författares bästa bitar! Rektorn hälsade på oss också och berättade belåtet att verksamheten var på god grund, de hade t.ex. en lång lista över lärare som gärna ville ställa upp och ha undervisning där. Sommartid hålls det flera korta kurser, och förutom vår kurs pågick där samtidigt kurser för funktionshindrade och invandrare.

För oss var det ytterst intressant att höra om den svenska skolan i dag, vart gymnasieskolan och vuxenskolan är på väg, litteraturen som används och väljs helst av ungdomar, invandrarfrågan och de nya svenskarnas språkliga och kulturbundna svårigheter, mediesituationen i Sverige och Norden, den svenska kyrkan av i dag och framför allt alla möjliga språkliga frågor utgående från det rikssvenska uttalet som vi fick öva i kör.

Det var naturligtvis viktigt att se så mycket som möjligt på egen hand också och det var så lätt att komma ut till stan eftersom Jönköpings kommun hade försett oss med lingonkort. Det var ett besökskort som gällde för alla bussresor och på färjan mellan Gränna och Visingsö. Vi började kalla oss lingongänget eftersom dagsprogrammet var så ordnat att vi oftast reste med samma buss.

Jönköpings kommun

Jönköpings kommun hade ordnat mottagning på Rådhuset en eftermiddag så det var den officiella delen av vårt program. Vi möttes av tre tjänstemän inom kommunens ledning och medan vi fick njuta av förfriskningar kunde vi lyssna på en presentation av stadens nutida utveckling och förhållande till de nordiska vänorterna. Tapio Uusitalo (vice ordförande för Pohjola-Norden i Kuopio) höll ett tal där han tackade staden för dess insats i att ordna Nordplugg-kurs för kuopiogymnasister samt den här lärarkursen och önskade att liknande verksamhet skulle vara möjlig också i framtiden. Tiina Karjalainen överlämnade ett urval konstbilder som minne av vårt besök.

Marie var vår goda herde och ledde oss på gemensamma vandringar och kunde berätta om stadens alla både döda och levande höjdare genom århundraden och dessutom såg efter att vi fick god guidning på våra studiebesök. Guidningen på tändsticksmuseet var utan like! Killen kunde faktiskt berätta de svenska tändstickornas historia på ett oförglömligt sätt - enmans teaterföreställning!

Länsmuseet, högskoleområdet, stadsparken med sina historiska minnesmärken, Brahekyrkan på Visingsö låg också på besökslistan och så blev vi TV-ansikten till råga på allt! Det var sightseeing, KUL TUR med veteranbuss, den gamla kapitolbussen av årsmodell 1963. Turen tog ett par timmar och bussen, vars maxfart var 60 km i timmen gick långsamt med sin fulla last mellan sevärdheter i Jönköping och Huskvarna. En tuff kille med TV-kamera hängde med oss hela tiden och dagen därpå kom programmet ut på kanal 4. Där var vi alla, ivriga, nyfikna turister - kul!

Som turist eller kursdeltagare får man sällan besöka ett vanligt hem, men nu var det fyra olika familjer som ställde upp! I grupper av 3 eller 4 hämtades vi av våra värdfamiljer och det blev en mysig hemmakväll med t.ex. kaffe och tårta och ivrig diskussion. Jag var ute på landet hos familjen Björkbrant, vars vackra gård och goda Finlandskunskaper gjorde ett djupt intryck på oss.

Ett minne för livet var också den kvällen då "den svenskaste som finns", den legendariske artisten Ulf Lundell var på sommarturné och hade sin megakonsert i Rådhusparken i centrum. Det var ett måste för oss och många andra. De ivrigaste stannade framför scenen under hela konserten, drygt 3 timmar, men några av oss satt på bänken i andra ändan av parken med självgjorda öronproppar i öronen, det var vi som inte var så vana vid den sortens volym och intensitet i rockmusiken. Ekot var kraftigt och melodierna kunde klart urskiljas där uppe på skolan, dit det var minst 2 km fågelvägen, konstaterade jag förvånat. Ja, jag måste erkänna, att jag smet från konserten före slutet, fråga inte varför.

Polkagrisar

Polkagrisar är något typiskt svenskt och de äkta sådana tillverkas bara i Gränna, en liten idyllisk stad ca 4 mil norr om Jönköping. Lingongänget kom dit på kursens sista dag. Men största delen av dagen tillbringade vi på ön Visingsö, den enda ön på sjön Vättern. Bussen gick direkt till hamnen och färjan tog emot oss med detsamma. På ca en halv timme kom vi över. Och nu hade Marie bokat cyklar för oss. Det gjorde susen! Vädret var ju idealiskt för cykling. Efter den "obligatoriska" middagen i Braheskolans hemtrevliga matsal valde vi våra egna cykelrutter och många av oss trampade ända till Näs, öns sydspets med gamla fästningsruiner från 1100-talet. Där hade legat Sveriges första kungaborg.

På väg dit låg vid vägen betesmark med tiotals får på rundformade eller ovala små kullar och jag gissade genast att det var ett gammalt gravfält Javisst, broschyren berättade att det var närmare 900 fornlämningar och de flesta gravar är från järnåldern. Historien kryper nära inpå mig. I Sverige är det lättare att bli intresserad av historia för den är synlig, handgriplig och nära överallt, både i naturen och i byggnader.

På återfärden stannade vi i Gränna. Det var dags att ta en titt på polkagristillverkning, som turister får följa med bakom glasväggar. Det kokas, dras, knådas och vrids och resultatet är godisstänger och klubbor i alla möjliga smaker och färger - men den för mig äkta polkagrisen är nog röd-vitrandig. Den kan man inte motstå!

Utom polkagriskokerier som lockar med sina ljuvliga dofter hittar man små personliga butiker, hantverkarbodar och kaféer när man strövar runt bland stadens pittoreska trähus omgivna av vackra blomsterrabatter. Och vid någon sidogata kan det öppnas en liten uteservering som erbjuder en behövlig fikapaus.

Dagen slutade med en festlig kvällsmat i folkskolans matsal, nej, vi satt ute - och titta, från skogen sprang fram tre små rådjur, en av oss hann t.o.m. ta en bild av dem! Tänk, i staden men ändå mitt i naturen!

Maries hem låg alldeles nära skolan så hon ordnade en audiens där för hela gruppen. Vi skålade för vår vällyckade kurs och våra härliga kursledare Marie och Herbert. Han ska bli ordförande för föreningen Norden i Jönköping efter Marie och med hans berättartalang och med Maries hjälp kommer det att lyckas!

Vad det värmde oss när vi fick äta orangeröd prinsesstårta med texten Välkommen tillbaka

Tack Marie!

"Vänskap är något dyrbart, inte bara i livets skugga utan även i dess solsken."

(president Thomas Jefferson)

"Vänskap är en ömtålig sak som kräver lika mycket omsorg som alla andra ömtåliga saker." Randolf Bourne)

Marie, Du har tagit hand om oss på ett underbart sätt vilket visar att Du har ett stort hjärta! Jönköping är nu inte bara en vänort för oss, det är en ort med varma, hjärtliga vänner. Tack för att vi fick uppleva allt det här!

Kram från oss alla!

Tiina, Tapio, Tuire, Jarmo, Raija, Mirja, Eino, Inkeri, Tiina, Elisa, Sari, Anna-Maija, Liisa, Tuulikki

Å gruppens vägnar: Inkeri Rissanen

Tack Tiina Karjalainen, vår kontaktperson i Kuopio! Vi hade det så bra och nu är det lättare att börja med ett nytt skolår!


http://www.jonkoping.se/
http://www.grm.se/turistinfo/
http://www.visingso.net/
http://www.johnbauersmuseum.nu/

Bildminnen

Inkeri Rissanen 20080410 (20080410) o  Kotisivu o  Matkakertomukset o WebMaster