Inkeri Rissanen

Svensklärare på äventyr

Matkakertomukset o Galleria o [Laskuri]

Näytä suurempi kartta

www.kolumbus.fi/inkeri.rissanen/Inkeri/Index.htm

Två svensklärare på äventyr i Stockholm 10/03
Vi = Tiina och Inkeri
Jag = Inkeri

Höstlov. Härligt, en välbehövlig paus vid årstidsskiftet, just som hösten ger efter och det börjar bli nattfrost, snöbyar, allt friskare nordlig vind. Några lövträd lyder snällt vintersömnens kallelse, andra däremot håller fast sina blad, kanske de vill förlänga sommaren eller är också träden blyga och skäms över sin nakenhet? – Jag som människa väntar otåligt när jag får göra mitt, kratta löven, lämna en snygg gräsmatta under den fallande snön – men det lyckas inte och jag slutar försöka.

Alltså, bort härifrån, söderut!

Vad gör en svensklärare under höstlovet

Det finns många möjligheter naturligtvis. Dags att öva sig för kommande körkortsprov för att bli bittikuski! Eller rätta proven som hölls just före lovet och planera de kurser som börjar därefter? Eller åka över till Stockholm, javisst, det ska vi göra!

Det tar många (ca 6) timmar att sitta på tåget från Kuopio till Åbo, men vi tar det med humor och gör planer för vad vi ska göra i Stockholm. Tåget går ända till hamnen så det är lätt att flytta sig till terminalen och byta biljetten mot boarding card. Medan vi står där i kö slår det oss in att passet inte är med! Bådadera hade glömt sitt. Himmel och pannkaka! Men vi är ju inne i EU och aldrig tidigare har jag behövt visa pass på mina Sverigeresor så nu ska vi inte backa, vi går vidare!

Silja Europa från Åbo till Kapellskär.

Folk trängs i väntsalen, resenärerna tycks vara till största delen familjer med skolbarn. En Milka-tjej går runt och delar choklad – jaha, det här är reklam, kanske Milka är på specialerbjudande där på båten… Mitt på salen är en liten scen där en kille spelar – ja, vilket instrument var det nu, det har jag glömt redan. Så kommer ett cirkuspar, killen håller en tjej uppe på sina armar och axlar och tjejen är en späd, duktig jonglör som hela tiden kastar tre bollar. Hon är som en docka – någonstans från Östasien. Programvärdinnan berättar vad det finns för program på båten , trubadur, show, dans osv. Så börjar folkströmmen föra oss mot båten.

Vår hytt är på däck 10 med fönster, två bäddar och TV. Så bra! Just i kväll ska Arvi Lind läsa halv nians nyheter sista gången och det måste vi se! Vi hör till de 1,5 miljoner finländare som ser en bit av TV-historia sluta nu. Vilken nostalgi! Vår pålitlige Arvi får nu bli en vanlig pensionär, borta från kändisvärlden. Han har verkligen förtjänat det!

Men vi äter gott vid smörgåsbordet, lite för mycket efter allt sittande, men det finns så många läckerheter med kalla och varma rätter och efterrätter… Nästa gång ska vi vara klokare lovar vi.

Och Tax Free med alla sina lockelser – inte nu, varför skulle vi bära för mycket saker där framme?

Men det är roligt att titta på vad det finns. Före midnatt börjar showen. Salen är fullsatt, inga sittplatser för oss. Musikkavalkad från olika årtionden, en dansgrupp som byter kläder på nolltid, , smidiga och spänstiga dansare som tycks njuta av att vara i rörelse, ett program för ögon och öron!

En timme hit eller dit, är det nu nånting? Javisst, för tidigt öppnades dörren med meddelandet att båten hade kommit till hamnen. På med kläderna, morgonfika måste vi ha tyckte vi och tog riktningen mot matsalen. Ingen människa syntes – hade vi kanske försovit oss? För säkerhets skull frågade vi hos informationsdisken om bussens tidtabell. Javisst, vi hade en timme på oss. Lättnadens suck! Men matsalen var tom, nästan. Ett par morgonsömniga typer satt vid fönstret. Vart hade alla andra passagerare försvunnit? Tillbaka till hytten, vi nappade väskorna och släpade dem via gångarna, ner, till höger, till vänster - överallt alldeles folktomt hela tiden! Och ut kom vi – var det någon tull där, knappast! Ingen tycktes bry sig om, om det kommer någon i land från båten. Men på busshållplatsen stod alla andra huttrande i den bleka frostiga morgonsolen. Finska, svenska, ryska hördes omkring oss. En grupp scouter med sina blåa dukar runt halsen. Dem såg vi också senare på dagen i stan.

Ca 8 mil till Stockholm. Fin bred väg, ingen rusning. Bussarna har dessutom sina egna filer så de kommer fram fast privatbilarna skulle stå. Vi åkte ända till Värtanhamnen för vårt hotell skulle vara Ariadne. Det var lättast att lämna bagaget på förvaringen för nycklarna till vårt rum kunde vi få först på eftermiddagen.

Två dagars Stockholmskort (380 kr) fick vi köpa i receptionen och staden var vår! Den närmaste tunnelbanestationen var Gärdet – 500 m dit och med tåg till T-centralen!

Soppteatern

– har du hört om det? Det är ju teater, soppa, smör, bröd, kaffe och kaka för 150 kr. Man kan alltså äta lunch och samtidigt njuta av teaterföreställningar mitt på dagen. Torsdagens föreställning tycktes vara utsåld men det fanns platser kvar för morgondagen. Vi är ju duktiga datoranvändare så vi bokade platserna och betalade med Visa på Internet – ja, det lyckades faktiskt!
Förresten Kalevala visas där på stora scenen – men fyra timmar lång! Vill du veta mer? www.stadsteatern.stockholm.se

Mot sevärdheterna! I guiden för Stockholmskortet står öppettiderna så vi valde vår museirunda efter det vart vi kunde komma först.

Riddarhuset,


en vacker byggnad från 1600-talet på Riddarholmen i Gamla stan. Ett av Europas vackraste byggnadsverk, nuförtiden den svenska adelns gemensamma egendom. Där i den stora salen var väggarna täckta av adelsläktens vapensköldar, 2326 stycken. Det finns massor av blått blod i Sverige! Bänkarna i salen är mjuka och blåa och lantmarskalkstolen är skuren i elfenben. Där fick man inte sitta men annars prövade vi på flera stolar och bänkar, här gick vi ju i adelns fotspår! Och väggarna i andra rum var fulla av porträtt av de största och bästa, t.ex. Adlercreutz, Oxenstierna, så kända namn, - men vad gjorde de egentligen? Och vem var Åke Dag och Natt? Svensk historia kryper närmare inpå mig, börjar intressera. Sverige och Finland har ju gemensam historia genom många århundraden, varför glömmer jag det så ofta? Min följande läsning har nog med historia att göra, sanna mina ord! www.riddarhuset.se

Postmuseum


i Gamla stan var en positiv överraskning. Rekommenderar varmt! Posttjänstemännen har varit väldigt viktiga och deras uniformer och fordon visas på museet på ett sätt som fascinerar både barn och vuxna. Museibutiken är också speciell och där kan man skaffa sig något sådant som inte finns i affärerna. Där gjorde vi våra första fynd. Gå och pröva själv! www.posten.se/museum

Nobelmuseet

- kreativitetens eget museum, har du hört om det? Det ligger ju vid Stortorget i Gamla stan. Och vilket museum! Fantastiskt! Nobelpristagarna presenteras där då datorer, i filmer, böcker, bilder. Så många nya idéer – och suvenirerna i museibutiken var alldeles oslagbara!
Det museet vill jag uppleva också senare. Hur är det med dig? www.nobel.se/nobelmuseet

Plenisalen i Riksdagshuset

Det var en vanlig torsdag. Vi ville komma in i riksdagshuset men rundturer ordnas där bara på veckosluten. Däremot var det möjligt att följa med debatten i plenisalen om man kunde komma förbi alla väktarna. Man blev faktiskt visiterad mycket noga, alla väskorna, kamerorna, telefonerna bort, allt från fickorna på en tallrik (som samtidigt stirrades av tre uttryckslösa väktare) order att smyga in på läktaren, vara knäpptyst och hela tiden känna väktarna stirra där bakom. Hoppsan, det lyckades! Talmannen satt där framme och gav ordet. Jämställdhetsfrågor togs fram. Talarnas mikrofoner var så goda att man kunde höra deras yttranden, på stora informationstavlor stod det vem som talade, vilket parti han hörde till. Antalet ledamöter är 349 och gissa om de alla var med? Nej då, jag räknade till tio (10) plus dom som satt framme med talmannen (olika slags assistenter och sekreterare).
www.riksdagen.se

Gamla stan är fullt av butiker, museer och matställen och mat ville vi ha nu. Vid Storkyrkan går en liten gata (Trångsund) därifrån portarna leder till 1300-talsvalven under jorden. De är speciellt mysiga ställen och dagens rätt med inlagad potatis smakade jättegott. Vi hade tur. Just som vi hade ätit färdigt kom det en busslast turister – lång kö – men vi fortsatte utåt!

Hallwylska museet på Hamngatan.

Vet du vad det är? Privatpalats från sekelskiftet 1900. Där måste man gå efter visning som tar ca en timme. Men den timmen känns kort, så mycket detaljer finns i palatset. Grevinnan och greve von Hallwyl var rika och bohemiska personer som skapade sitt hem med tanken på att omvandla det till museum. De donerade hela härligheten till svenska staten. Sådana samlingar av konst och konsthantverk och allt står som det en gång lämnades! Besökaren förflyttar sig 100 år bakåt i tiden och får uppleva hur herrskap och tjänstefolk levde sitt dagliga liv. T.ex. sopborstar och dammborstar har bevarats. Alla föremål är katalogiserade, var de är köpta, vad de kostade. Badrummet och köket hade kakelväggar, vattenkranar för varmt, kallt och ljummet vatten, elljus, hiss, mathiss, innetoalett – allt det här var sensationellt för 100 år sedan. Dagsljuset ansågs skadligt så gardinerna var dragna framför fönstren på dagarna, men på kvällen, när andra fina människor promenerade i parken utanför, drogs gardinerna åt sidan så att fol

Träff på Åhléns

Nu började det kännas i benen. Hur i all världen kan man bli trött genom att hasa sig långsamt från en plats till en annan? Som tur var skulle vi nu ha en träff på Åhléns, det är ju mötesplatsen för alla.

Jag råkade före resan komma ihåg, att min systerdotter Virpi (+ man och tre söner) bor i Upplands Väsby sedan i fjol och jobbar där i finsk skola. Jag ringde till Virpi och föreslog att hon skulle komma till stan. Lovade mutor från Tax Free. Javisst, Virpi blev glad. Lakrits skulle duga bra, hon hade ju bott nära Panda fabrik i Jyväskylä och längtade efter lakrits och salmiak. Vi satt på läderfåtöljerna på Åhléns restaurang med fika och bakelser och frågade och frågade och Virpi berättade om sina erfarenheter. Jätteintressant! Olika inlärningsmetoder,t.ex. föredrag och böcker på främmande språk, mamma- och pappaledighet som vid behov kan användas ända tills barnet är 8 år. Det hon själv önskade nu mest var bättre språkkunskaper i svenska så hon planerade att delta i en intensivkurs ifall de skulle stanna där en längre tid. Ja, ja Virpi, jag kommer nog ihåg, hur svårt och motvilligt det var för dig att lära dig språk under skoltiden! Men tiderna förändras.

Vi nådde kulmination följande natt på hotell Ariadne. I sjunde himlen, nästan! Vårt rum låg nämligen i Sky floor på 16 våningen. Vilken utsikt över hamnen och staden! Vilka breda sängar! Parkettgolv! Frukost i solen! Inga störande ljud! Utom, om jag snarkade på natten!!

Blev det nånting kvar för följande dag? Klara Soppteater mitt på dagen: Jenny Lind hette dramat och berättade om den 10 maj 1849 av Jennys liv i London. Hon var en stor sångerska och tänk, hennes bild står i 50-kronorssedeln. Alltså, vem var Jenny Lind om hon får plats bredvid kungligheterna? Det ska jag kolla närmare.

Utom soppteater hade kulturhuset mycket annat att erbjuda. Utställningen med 3000 fotografer – 24 timmar (En dag i Sverige) berättade med ord och bild vad allt det hände i Sverige den 3 juni 2003. Allt mellan födelse och död, rörande, roliga, tuffa, avkopplande, sorgliga ögonblick. Kort sagt, sevärt!

Moderna museet var tyvärr stängt, men de roliga färgrika skulpturerna där utanför gav tröst åt oss. Nationalmuseet tycktes vara för stort, om vi valde det, skulle vi missa shoppandet. Och det är ju viktigt också. Vi kollade NK och kom ihåg Anna Lindh för det fanns ännu röda rosor där vid dörrarna, flanerade på Gallerian, köpte böcker på Bokskotten och små presenter i Gamla stans små butiker, satt och fikade hos Bodum där man kan välja mellan litet och starkt eller stort och milt – för en gångs skull väldigt olika… (Det här är något bara mellan Tiina och mig)

Silja Festival med sitt smörgåsbord väntade på oss i hamnen vid åttatiden på kvällen. Men mycket blev ännu osett. Det lönar sig att återvända!
”Tar du paraply med?” frågade Tiina före resan.
Nej, det behövs inte, solen skiner alltid i Stockholm, sade jag.

- Men det lönar sig att ha en fin hatt med fjäder på huvudet. Folk kommer och frågar om råd, t.ex.
- Ursäkta, var kan man köpa Stockholmskortet?
- Ursäkta, var är riksdagshuset?
- Kostar det fem kronor att komma in (på toaletten)?

Resumé: En äldre dam med fjäderhatt känns stockholmsk och pålitlig!

Bildminnen från Stockholm


PS. I Åbo stannade vi ännu ett par dagar för att delta i aftislärarnas utbildningsdagar. Och vi ville se Ilkka Norri livslevande för vi beundrar honom stort! http://users.utu.fi/inorri

Dessutom var vår kulturhunger ännu inte slut. Åbo har ju Svenska Teatern så musikalen Dogs dogs dogs passade bra. Jag måste tillägga att eftersom jag hade Pohjola-Norden medlemskortet, fick vi två biljetter till priset av ett.
www.abo.fi/teater/

Inkeri Rissanen 20080410 (20080410) o  Kotisivu o  Matkakertomukset o WebMaster