Inkeri Rissanen

Småland runt

Matkakertomukset-00 o Galleria o [ ]
Småland runt i sol och regn (24.– 29.7.2007)
Rutten: Kuopio–> Helsingfors–> Köpenhamn–> via Öresundsbron –> Kalmar –> Öland –> Kosta –> Jönköping –> Gränna -> Visingsö -> Jönköping -> Helsingborg -> Helsingör -> Louisiana -> Kastrup -> Helsingfors -> Kuopio (med tåg – flyg – buss – färja)

Som svensklärare är jag alltid färdig att delta i språk- och kulturresor. Har man goda kunskaper om ett lands kulturliv och historia, hjälper det till att orientera sig i själva språket. Språkstudierna vid universitet ger nog en bra grund språkligt sätt men det övriga måste man hitta själv. Många av oss har kanske inte personliga kontakter med svenskarna, utan man måste skapa dem genom studieresor, kurser och organisationer. På initiativ av Pohjola-Norden i Kuopio och Föreningen Norden i Jönköping har jag kunnat resa två gånger till Jönköping. Och jag har fått mycket mer än vad jag har väntat. Tack! Tusen tack! Den nordiska gemenskapen är ytterst viktig, det är en finess som man kanske inte alltid förstår. På denna resa pratade jag med svenskar som jag mötte av en slump, på färjeresa, på fikapaus och det gick så lätt som om mellan goda grannar. Ja, det är vi, goda grannar faktiskt, vi har så mycket gemensamt.

Öland – stora alvarets land

Det är en speciell ö dit man kan åka tack vare den långa, vackra bron, en gång längst i Europa, över 6 km, men nu måste den ge äran till Öresundsbron. Härligt att kunna uppleva båda dessa broar på samma resa!

Som guide på rundresan på Södra Öland hade vi författaren Anders Johansson från Kalmar, en man som skrivit flera böcker om Öland, den senaste ”Ölands stora alvar”. Nu har också jag denna bok med hans signatur. Det var otroligt vad allt han lugnt och sansat hann berätta på vår dagstur om öns historia, flora och fauna, Linnés besök på ön, folk i malmerna samt bönder och deras förhållande till kungahuset förr och nu, stenbrott, cement, stengärdesgårdar och stenmurar, t.ex. Karl X Gustafs mur, utvandring till Amerika, näringarna, hur det stora alvaret, som inte dög till jordbruksland, blev öns mest enastående och värdefull del när det valdes att höra till världsarvet. Under bussturen stannade vi flera gånger på intressanta platser, t.ex. i Glashyttan, på Gettlinge gravfält, hos fyren Långe Jan på öns sydspets, hos flera runstenar, i Paradisverkstaden och lunchen åt vi på restaurang Kvarnkrogen som var en gammal väderkvarn.

Det lönar sig faktiskt att ta en titt på dessa länkar. Sajten ”Upptäck Öland” innehåller det mesta man vill veta och mer.
http://www.olanningen.com/
 
 

Paradisverkstaden är en överraskande plats, belägen vid stranden nära Ölandsbron. Bara jag hade kommit dit med egen bil, hade jag valt där något exklusivt till mitt hem, glas eller keramik t.ex. Linnéägg!
http://www.paradisverkstaden.se/
 
 

Poul Jörgensen i Glashyttan visade sig vara en sympatisk dansk som talade också lite finska och konstverken i hans hytta värmde hjärtat. Han hade sinne för skönhet. Vi köpte våra första reseminnen där.
http://www.kastlosaglashytta.se/index.html
 
 

Förresten, färjetrafiken mellan öarna Gotland och Öland har börjat i sommar. Vilken fin möjlighet att uppleva dem båda och kryssning mellan dem på samma gång. Det kunde vara en klassresa utan like!

Jönköping – en vänort till Kuopio

Från Kalmar åkte vi nästan raka vägen till Jönköping. Vägen stiger småningom uppåt, ca 300 m ovanför havet och naturen påminner om landskapet här i Savolax: skogar, små sjöar och backar. Mitt i skogsmarkerna ligger ett område som kallas Glasriket med 15 glasbruk och vi fick besöka Kosta Boda. Är det bra med 25 minuter? frågade Hannu. Va, ropade vi kvinnor, är det ett skämt? 45 minuter, lovade Hannu – och vi sprang till vår shoppingrunda. Det är ju bra att sträcka på benen emellanåt.

Framme i Jönköping var vi lite efter 8 på kvällen och inkvarterades på familjen Ericssons City Hotel. Och överraskning: fru Eriksson välkomnade oss på finska, hennes rötter var nämligen i St Michel. Världen är så liten, så!

Följande dag var full av program. Efter en läcker frukost träffade vi flera medlemmar i Föreningen Norden i Jönköping och presenterade oss. Jag hade varit i stan fem år tidigare och var jätteglad över att träffa åter föreningens ordförande Marie Haldemark, en varm och hjärtlig person vars ögon tindrar och väsen sprider trygghet. Tänk att hon kom ihåg mig!

Mottagning i Rådhuset

Vår värdinna var Anna Mårtensson, ordförande för kommunfullmäktige. Hon var glad över att kunna tala svenska med oss och efter presentationen och välkomstskålen förde hon oss till ett större mötesrum där hon berättade om kommunfullmäktiges arbete och staden presenterades med ppt-presentation. Ett gemensamt foto togs vid huvudentrén och så vandrade vi till hamnpiren och åt lunch.
http://www.jonkoping.net/
 
 

Biblioteket och länsmuseet

Det officiella besöket var förbi och föreningen Nordens medlem Roland förde oss till länsmuseet. Biblioteket i samma byggnad intresserade oss naturligtvis. Jag kollade om det fanns många finska böcker att låna där och blev besviken då jag inte hittade dem bland de nordiska böckerna. Men de var en trappa upp i kategorin finsk-ugriska böcker tillsammans med samiska och ungerska böcker. Konstigt, tyckte jag.

Länsmuseet hade fyra basutställningar, John Bauer, Sveriges mest älskade sagoillustratör och hans prinsessor och troll fascinerar mig alltjämt. Genom samlingarna I ”Tiotusen år” kunde man möta människors liv och villkor genom föremålens rika värld. En av utställningarna berättar om Jönköping. Smålands Jerusalem har en spännande historia. Det som väckte min uppmärksamhet var alla Sveriges kungar i täljda träfigurer (25-30 cm långa) Jag hörde hur en mormor och hennes dotterson talade om dem. Mormor frågade om killen redan har lärt sig kungarnas namn. När hon var i skolan så kunde hon dem utantill! Ja, vem kommer efter Magnus Ladulås?
http://www.johnbauersmuseum.nu/bauermuseet.html

Tändsticksmuseet, det enda i världen

Bröderna Lundström startade tillverkning av fosfortändstickor 1844-45. Så börjar berättelsen. När man får höra om i vilka förhållanden människor jobbade då, gjorde 10-timmars arbetsdagar sex dagar i veckan så att barnen jobbade där också när de fyllt 12 år, gjorde lika mycket men lönen var en tredjedel av de vuxnas så känns det hemskt! På1860 -talet var de arbetande barnens andel över hälften! Barnen med sina små fingrar var så snabba och duktiga! Utvecklingen kom med jättestora maskiner och det ledde till arbetslöshet. Senare bildade arbetarna fackföreningar, ännu senare vågade de strejka…

Den tekniska utvecklingen och maskinernas makt över det mänskliga hantverket - på vår tid gäller det IT-branschens frammarsch. Den som inte kan jobba med dator blir utanför i samhället..
http://www2.jonkoping.se/kultur/matchmuseum/

Viktor Rydbergmuseet

Jag brukar kolla svenska tjejers julsajter före julen. De är vackert pyntade såsom svenska hem, där hittar man allt om julen. Det som är gemensamt för dem är dikten Tomten av Rydberg, en lång dikt med elva verser och vår guide berättade att hon kände sig så viktig när hon som liten skolflicka fick läsa denna dikt i skolans julfest.

Museet var 1700-talsbyggnad på det gamla hospitalområdet. Vi fick höra hur staden hade utvecklats från den tiden, fick se föremål som hade hört till Rydberg, fick höra hans levnadshistoria, hur hans väg gick genom Lund och Göteborg, hur han med åren blev professor, riksdagsman, hedersdoktor, akademiledamot, en ofta citerad författare. När han dog 1895 var han en ledande kulturpersonlighet, aktad av hela Sverige – han, Jönköpings ”störste son”. Vi finländare känner nog Atenarnes sång, komponerad av vår Sibelius. Nu ska vi komma ihåg att den är skriven av Viktor Rydberg.

Det lönar sig att läsa mer om honom t.ex. här:
http://viktorrydberg.se/vr/

Grillparty hos familjen Jokela

Hannu, han var vårt ”allt i allo”, han ställde upp på heltid och ordnade, ändrade planer om så behövdes och han ordnade också grillparty hemma hos sig. Hustrun Ingalill var en perfekt värdinna och det var härligt att få en känsla av den svenska givmildheten. Jag kan inte låta bli att nämna vilken fin party Marie och Herbert ordnade för fem år sen.

Hannu hade rest ett stort vitt partytält på gården. Alla fick plats vid borden där inne och bordet på terrassen dignade av läckerheter, olika sallader och ost, grillat kött, större och mindre bitar, små varma vingar. Småländsk ostkaka till dessert med kaffe. Inga-Lill påminde om att det är en specialitet som man åt också i Lönneberga (Astrid Lindgren, Emil i Lönneberga). Eftersom vi var högt uppe på sluttningen, dit vi hade tagit bussen, så föreslog Hannu att vi nu kunde vandra ner tillbaka till stan. Det gick en skyltad vandringsled längs den närliggande Dunkehallaåns dalgång, så det blev en promenad på drygt en kilometer. På de brantaste ställena var trappor. Under vandringen måste man stanna flera gånger och beundra utsikten, den frodiga miljön och vattenfallens brus. När vi kom ner till Vätterns strand stod den stora sjön alldeles stilla, den blåa stunden hade kommit. Tack Hannu och Ingalill för denna oförglömliga kväll!
Jönköping - Dunkehallaa
 

Länssjukhuset Ryhov

Vi får väl tacka Hannus och Ingalills bekantskap med sjukhusets ledning för att vi fick inbjudan att göra studiebesök på Ryhov. Sjukvårdsdirektör Karl G. Bartoll, och hans allt i allo, Margaretha Strömberg tog oss emot och informerade om sjukhuset, dess utveckling, verksamhet och mål. Det blev ivrig diskussion och jämförelser mellan situationen i Kuopio och Jönköping. Därefter fick vi besöka fem olika avdelningar där det alltid var någon ansvarig som berättade om avdelningens uppgifter. För mig var det alldeles enastående att besöka ett sjukhus som gäst. Otroligt intressant!
http://www.lj.se/ryhov
 
 

Gränna och Visingsö

Javisst, polkagrisar hör hemma i Gränna, en svensk idyll med vackra gamla trähus, välskötta trädgårdar och kullerstensgator mellan berget i öster och Vättern i väster. Från husen på sluttningarna har man utsikt över sjön – hänförande! När man går på gatan förbi något av stadens dussin polkagriskokerier, kommer söta dofter ut och lockar en att komma in. Det som änkan Amalia Eriksson började för närmare 150 år sedan har blivit en söt industrigren. Turisterna uppskattar möjligheten att se hur tillverkningen går till. Ingredienserna är socker, vatten och ättika vilka hettas upp och smeten hälls på bakbordet där den knådas, dras och vrids så den får luft och blir bländande vit. En del av degen färgas och smaksätts med olika smaker. Jag köpte flera stänger, bland dem stänger smaksatta med hallon, blåbär, päron, smultron och saltlakrits – men trots dem är den äkta polkagrisen alltid röd-vit. Jag stod länge och tittade på en ung kille som liksom lekte med degen och sen läste jag i Gränna tidning att han var den nyblivna världsmästaren på polkagrisar. Vilken kille!
http://www.grm.se/turistinfo/

Som lärare fick vår grupp möjligheten att bekanta sig med Grennaskolan uppe på Bergsgatan. Det är Riksinternat med gymnasieutbildning, en internationell skola med elever från olika länder. Skolans nyblivna rektor Mats Almlöw var en god vän till Hannu och tog emot oss på sin nya post. Han berättade allmänt om skolväsendet, berättade om utvärderingen, hur lärarnas lön räknas, om trivseln i skolan och vi hade mycket att fråga. Förresten, det finns inte ålderstillägg i lärarnas löner där, utan ju bättre lärare desto bättre lön. Och man lockar inte folk att stanna i arbete sedan pensionsåldern är nådd.

Grennaskolans hemsidor berättar utförligt om allt om skolan, här är adressen:
http://www.grennaskolan.se/lng_sv/nav_2007/doc/
 
 

Före besöket på Visingsö bjöd Föreningen Norden oss på lunch på den mysiga restaurangen Lax-stugan nere vid hamnen. Vätternlax i olika former och det smakade jättegott! Ännu på hemresan talade vi om hur vi njöt av denna måltid. Efter maten passade vår ledare Heli på möjligheten och tackade våra Jönköpingvänner med små presenter för deras insatser i det lyckade besöket. Allt hade fungerat perfekt och vi var mycket nöjda och tacksamma. Och solen sken! Det gjorde den också på Visingsö där vi gjorde en rundtur med Remmalag, dvs. en hästdroska, en över 100-årig tradition på ön. På kuskbocken satt en ung tjej från ön så hon berättade om allt vi såg på vår tur. Dessutom hade vi två äldre herrar från föreningen med oss, Evert Pettersson och f.d. rektor för en av Visingsöskolorna, Allan Svensson, och de kunde komplettera presentationen med sina egna historier. Vid vägen var ett stort gravfält, tydligen från vikingatiden. Sen hade vi en paus för att besöka Kumlaby kyrka, känd bl.a. för sitt torn där man kan beundra utsikten. Några av oss klättrade upp dit men jag nöjde mig med att kolla närmare kyrkorummets vackra medeltidsmålningar. Turen fortsatte genom skogar med långa och raka träd, förbi gårdar med mjölkkor och idylliska stugor till Brahekyrkan, som tycks vara ett exempel från stormaktstiden med sina pampiga dekorationer, statyer, målningar och skatter. Kyrkan hade just genomgått nästan två års mögelsanering och var i toppskick igen. Man kan ana att Sveriges största grevskap – Visingsborg ville visa sin makt också där.

Nära hamnen kan alla se Visingsborgs slottsruin för slottet brann 1718. Ryska krigsfångar var placerade där de sista åren. Per Brahe d ä påbörjade slottsbyggnationen på 1560-talet och under sonsonen Per Brahe d y upplevde grevskapet sin storhetstid. Hur många städer i Finland kan tacka Per Brahe för sitt grundläggande, vem kommer ihåg?
http://www.grm.se/turistinfo/
 

Louisiana i Danmark

I min gamla lärobok var ett stycke som berättade att Louisiana är Nordens mest besökta museum vars skapare var Knud W. Jensen. Han lade märke till de tillbommade, obebodda byggnaderna en dag år 1954, blev nyfiken och efter att ha tagit sig över staketet och vandrat i den förvildade trädgården greps han av begäret att äga detta ställe vid Öresund, kosta vad det kosta ville! Huvudentrén till museet är huset från den ursprungliga ägarens dagar och härstammar från år 1855. Tre gånger var han gift, alltid med en flicka som hette Louise. Det här är grunden till det lustiga och lite poetiska namnet Louisiana.

Är man intresserad av modern konst och råkar ha några timmar på sig i Danmark, är Lousiana absolut värt ett besök. Utställningarna i sommar var Made in China, arkitekturens gränser och Julie Mehretu, vars konst – teckningar och målningar - berättar om arkitektur, stadsplaner, länder och fantasiplatser.

Kinesisk konst är nästan okänd i västvärlden. Nu kunde man få helhetsbild av nutidskonst sedan 1989 till våra dagar med hjälp av målningar, fotografier, skulpturer, videoperformans och film. Allt var inte lätt att förstå, det finns en stor kulturkrock mellan öst och väst.

Skulpturparken uppe mellan museibyggnaderna var fin med statyer och skulpturer därav många fick mig att tänka på sagornas värld på Island. Öresund i bakgrunden gav en känsla av rymden, solen sken och parken lockade att stanna där en längre tid.

En dörr ledde ut till trappan som försvann neråt mellan buskarna. Vad fanns där? Bokarna på sluttningen fick mig att tänka på John Bauers värld med sina knöliga troll men så kom jag till en sagolik park vid en liten sjö (Søhaven). Där fanns många speciella konstverk, några liksom lekstugor, och en bro över Humlebækken var verkligen underlig. Det är fråga om Alfio Bonannos naturkonst. Väldigt fantasieggande, konst på naturens villkor! http://www.louisiana.dk/
 

En fantastisk Sverigeresa, sockrad med polkagrisar och en glimt av det danska.

Det är alltid roligt att besöka Sverige!
Hoppas med några av Rydbergs verser:

VI SES IGEN

Långt skall jag färdas, du lilla vän,
men glöm mig icke! Vi ses igen.
Hon växte upp, och hon mindes än
de ord av gossen: vi ses igen.
Och åren svunno med hastigt lopp,
men tiden störde ej hennes hopp.
Och hennes vår, hennes sommar svann;
hon tänkte glad: vi få se varann.
Hon tänkte än i sin ålders höst:
vi mötas åter, det är min tröst.
Minnena, samlade av Inkeri Rissanen
 
 

Inkeri Rissanen 20070904 (20070904) o  KotisivuMatkakertomukset-00 o WebMaster