Global uppvärmning

Global uppvärmning, olika synvinklar på problemet

Balanserad debatt?

I HBL ingick den 4.3.2007 en artikel med den braskande rubriken

Klimatskeptikerna saknar hållbara belägg

Bilden nedan visar artikeln i sin helhet.

Mitt svar (nedan publicerades inte i Hbl trots att artikeln Biström/Alestalo är att betrakta som ett direkt personangrepp på tre kända finska klimatskeptiker (Jarl Ahlbeck, Boris Winterhalter och Lars Silen). Min kommentar nedan är mycket kortfattad eftersom Hbl av naturliga orsaker begränsar insändares längd. Eftersom en kommentar på nätet inte behöver begränsas i fråga om längden lägger jag till några ytterligare kommentare efter mitt svar eftersom de kan vara av allmänt intresse.

Mikko Alestalo konstaterar i Hedda Biströms artikel i Hbl 4.3.2007 att klimatmodellerna är byggda på universella fysikaliska lagar som är konstanta och stabila såsom Newtons lagar. Beklagligtvis verkar herr Alestalo inte riktigt vara insatt i vad han talar om. Det är klart att klimatmodellerna för att vara trovärdiga bör bygga på korrekta väl verifierade fysikaliska modeller, detta är inte situationen idag. Dagens modeller har intressanta fel. Hanteringen av bl.a. molnbildning är så dåligt känd att man använder sig av tumregler för att uppskatta var och hur moln uppkommer. Utgående från dagens fysikaliska kunskap skulle moln bildas på fel höjd eller inte alls.

Intresserade kan bekanta sig med klimatmodellen modelE1 (NASA GISS 2004) för vilken programkoden finns tillgänglig http://www.giss.nasa.gov/tools/modelE/. Koden kan köras på en vanlig Linux PC. Då man låter datorn söka igenom koden för att se hur den behandlar den specifika värmen för vatten i atmosfären hittar man kommentaren:

c**** shv is currently assumed to be zero to aid energy conservation in the atmosphere.

I modellen bevaras inte energin varför man tar till trick för att få bokföringen att skenbart stämma. Kommentaren visar konkret hur man godtyckligt väljer parametervärden för att få önskat resultat. Parametern shv som kommentaren konstaterar är satt till noll skall i verkligheten ha ett värde någonstans mellan 1800 och 1900J/kg K. Universella fysikaliska lagar fungerar inte på detta sätt. Kanske herr Alestalo kunde klargöra vad han egentligen menade?

Alestalo frågar i Hedda Biströms artikel vilka motiv skeptikerna kan tänkas ha för att på egen bekostnad jobba med klimatfrågan. För mig gäller kravet på intellektuell ärlighet. IPCC processen är en nidbild av vetenskap. Rådata undanhålls så att kontroll av påstådda resultat försvåras. Detta gäller också data till artiklar publicerade i de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science trots att tidskrifterna i sina officiella krav för att godkänna publicering kräver att alla data skall göras tillgängliga för andra forskare. Vetenskapsmän som inte böjer sig för den ledande klicken inom IPCC fryses ut. Den mycket kända forskaren Dr Chris Landsea var tidigare ansvarig för området orkaner inom IPCC. Dr. Landsea avgick från IPCC efter att hans förman gått ut i offentligheten med ett pressmeddelande där man konstaterade att antalet orkaner har ökat till följd av den globala uppvärmningen. Jag citerar Dr. Landsea: “Jag fann det lite konfunderande att deltagarna i konferensen hade kommit fram till att den globala uppvärmningen påverkade orkaners aktivitet idag. Såvitt jag vet har ingen av deltagarna i presskonferensen överhuvudtaget forskat i orkanvariabilitet och inte heller hänvisade de till nya rön på området. All tidigare forskning har visat att det inte går att urskilja någon trend. ” Dr Landsea avslutar med:”Jag personligen kan inte med gott samvete fortsätta att arbeta för en process som jag ser som motiverad av en förutfattad agenda och som är vetenskapligt tvivelaktig.” Hela texten finns på nätet på adressen http://www.lavoisier.com.au/papers/articles/landsea.html . Översättningen är min.

Lars Silen, Fysiker Esbo.

Några kommentarer till galopperande temperaturstegring

Det är rätt klart att temperaturen har stigit sedan den lilla istiden. Exakt hur stor denna stegring har varit och frågan om vilken den nuvarande temperaturen är i förhållande till tidigare tidsepoker är dock svår att besvara exakt. Man har gjort globala satellitmätningar sedan 1979. Då man jämför satellitmätningar med markmätningar visar det sig att markmätningarna visar en uppvärmningstrend som är ungefär dubbelt så stor som den temperaturstegring satelliterna visar. Satellitmätningarna i den nedre delen av atmosfären kan kontrolleras genom att man regelbundet skickar upp väderballonger som med hjälp av en konventionell termometer direkt mäter temperaturen på ifrågavarande höjd. Det visar sig att satellitmätningarna och väderballongerna överensstämmer mycket väl. Man har försökt förklara den obetydliga trenden i satellitmätningarna bl.a. med att satelliterna långsamt tappar höjd vilket långsamt förändrar mätvärdena. Ett stort problem för denna förklaring är dock att väderballongerna stöder satellitmätningarna. Markstationernas snabba uppvärmning kan däremot förklaras genom lokal värmenedsmutsning. En stor del av de mätstationer som levererar mätdata för bestämning av t.ex. global medeltemperatur befinner sig i eller nära storstäder d.v.s. städer med en befolkning från några tiotusental invånare till miljonstäder. Det finns också många exempel på konstigheter som sannolikt beror på rent slarv då data överfördes från papper till elektronisk form (se länk till engelskspråkigt material nere på sidan).

Bilden visar den globala medeltemperaturen mätt från satellit fram till december 2006. Observera att temperaturen för närvarande relativt hög men sedan 1998 har temperaturen hållits i det närmaste konstant trots stigande CO2 nivå. Denna bild kan jämföras med motsvarande kurva baserad på markmätningar.

Observera att markmätningarna visar en uppvärmning som är mer än dubbelt större än satellitmätningarna över samma tidsrymd. Jag putsade bort mätdata före 1979 från kurvan över markmätningarna för att de inte skulle störa jämförelsen. Observera att kurvan över satellitmätningarna är mycket mera utdragen horisontellt än motsvarande kurva över markmätningarna. De olika tidsskalorna gör att uppvärmningen i markmätningarna verkar accentueras ytterligare. Jag är skyldig till denna synvilla. Jämför den totala temperaturförändringen mellan 1979 och 2006 i båda kurvorna.

Koldioxidens inverkan på klimatet

IPCC 2007 konstaterar (min översättning): Koldioxid, den viktigaste antropogena växthusgasen, ökade märkbart som följd av mänsklig aktivitet och dess atmosfäriska koncentration 379 ppmv (delar per miljon enligt volym) översteg år 2005 betydligt det naturliga variationsområdet 180 ... 300 ppmv över de senaste 650 000 åren. Detta konstaterande tas idag som en självklar sanning som inte ifrågasätts. Det antas allmänt att mätningar av luftens koldioxid skulle ha inletts 1959. Kontinuerliga mätningar av atmosfärens koldioxidhalt inleddes 1959 men motsvarande sporadiska mätningar har gjorts långt tidigare. Sedan 1959 ser utvecklingen ut som på bilden nedan (Tagen från "National Oceanic and Atmospheric Administration" (NOAA) hemsida).

Observera att bildskalan har valts så att utvecklingen ser mycket dramatisk ut. Då man läser IPCCs rapporter får man intrycket att det inte finns tidigare riktiga mätningar utan man måste ty sig till indirekta mätningar baserade på mätdata från isborrkärnor från Grönland och Antarktis. Då det faller snö som långsamt pressas ihop till kompakt is av de överliggande snö/islagrens tyngd kommer små mängder luft att inneslutas som bubblor i isen. Genom att analysera den inneslutna luften vid ett bestämt djup i en borrkärna kan man få en bild av atmosfärens sammansättning upp till hundratusen år tillbaka i tiden. (Borrning kan också ge en bild av tidigare temperaturer eftersom is leder värme relativt dåligt kan man genom att mäta temperaturen på olika djup få en bild av temperaturvariationerna långt tillbaka i tiden.) Det finns dock problem med proxymätningar av koldioxidhalterna i borrkärnor. Den Polska Professorn Zbigniew Jaworowski (Ph.D, D.Sc) har gjort mätningar av denna typ (se CO2: The Greatest Scientific Scandal of Our Time". Enligt Prof. Jaworowski bygger mätningarna av CO2-halten via borrkärnor på följande antaganden:

För mer än tio år sedan visades det att alla de ovanstående antagandena är felaktiga d.v.s. att borrkärnor av is inte kan betraktas som slutna system och att de antagna låga preindustriella koncentrationerna av växthusgaser inte är korrekta eftersom mer än tjugo olika fysikaliska och kemiska processer påverkar resultatet inne i själva inlandsisen. Själva borrningen är en mycket våldsam process som både kontaminerar och på annat sätt påverkar provet. Vissa av ovanstående processer beror på lösligheten av gaser i vatten. Koldioxid har en löslighet i vatten som är mer än 70 gånger högre än kväve (N2) och mer än 30 ggr högre än syrets löslighet (O2). Lösligheten är omvänt proportionell mot temperaturen d.v.s. koldioxid löser sig bättre ju kallare vattnet är. Det finns fritt vatten i polarisen t.o.m. vid temperaturen -73 oC! Även små mängder vatten i isen kommer att leda till att främst CO2 löses ut med resultatet att mätningarna visar på en alltför låg CO2 halt.

Observera hur dåligt borrhålsdata passar ihop med senare mätningar på Mauna Loa. Man "löste" problemet genom att godtyckligt konstatera att luften i borrkärnorna var 83 år yngre(!) än den omgivande isen. Kurvan man fick efter manipuleringen kallas Sippelkurvan.

Prickarna i bilden ovan är de tidigare mätningar av CO2 halten i atmosfären man hade tillgång till. De inringade mätvärdena är de värden man valde ut. På detta sätt kan man visa på en låg förindustriell CO2 halt. IPCCs antagande om en generellt låg förindustriell CO2 halt motsägs av danska mätningar. Det visar sig att en björk under sin livstid har förmåga att reglera antalet klyvöppningar på bladen i omvänd proportion till CO2 halten. När CO2 halten är låg bildas således fler klyvöppningar än då CO2 halten är hög. Undersökningar av CO2 halten vid tiden efter den senaste istiden d.v.s. för ca. 11000 år sedan visade snabba förändringar i CO2 halten över en tidsperiod på några århundraden. Halter motsvarande de vi har haft under 1900-talet detekterades (260 ppmv ... 350 ppmv). De halter vi ser idag är således inte exceptionella. Den danska artikeln som publicerades i tidskriften Science år 1999 hittar du här.

Exempel på slarv vid behandling av data

IPCC betonar att man inte bedriver vetenskaplig forskning. Däremot betonar man att konklusionerna baseras på vetenskapliga artiklar som har genomgått en vetenskaplig granskning (peer review). Granskningen fungerar dock endast om granskarna är oberoende av författarna. Man har statistikt kunnat visa (Wegman rapporten) att gruppen klimatologer inom IPCC är så liten att det är tvivel underkastat om granskningen fungerar. Rapporten är värd att bekanta sig med.

Kontroll av några ryska mätstationer som av IPCC påstås uppvisa stor uppvärmning. Materialet är på engelska.

Exempel på inmatningsfel i data använda av Jones et. al. i vetenskapligt granskat material. Observera att de flesta av ovanstående fel leder till en temperaturökning då materialet behandlas statistiskt på dator. Materialet är på engelska.

Annat intressant

Observera den lilla rutan ovanför rubriken där man citerar Andrew Goldsworthy: "Folk som försöker minimera behovet av utsläppsreduktioner genom att skylla på solen har skjutit sig själv i foten..." han konstaterar att det i såfall krävs ännu större reduktioner eftersom vi inte kan påverka solaktiviteten.

Ovanståernde innehåller följande fel:

Det finns för övrigt ett intressant faktum som explicit visar att solen måste ha en betydande andel i den observerade uppvärmningen under det senaste århundradet. Polarkalotterna på planeten Mars krymper och områden närmare planetens ekvator uppvisar spår av erosion förorsakad av smältning. En global uppvärmning på Mars beror garanterat inte på mänskligt utsläpp av koldioxid i atmosfären ... däremot finns en självklar gemensam nämnare Solen.

Du är besökare nummer:.