Poesi


Att söka

I vissa bergsgrottor
finns blinda fiskar
Kanske är det bra
att människan är andligt blind
hon skulle annars
lida till döds

Du kan finna stillheten
genom att lyssna
på de ljud som stör den

Om du tvingar dig framåt
viker den undan

Om du går
följer den dig


Oändlighet

Kanske människans svårighet
att beskriva oändligheten
bottnar i
att hon rationellt
försöker beskriva det irrationella

Försök beskriva tiden
utan klocka
eller ljus
för en som är blindfödd

Att förstå oändligheten
är att vara tavlan
som lyfts ur ramen
för att se sin egen skönhet


Vattensorken

Då rönnbär
hänger i rikliga klasar
stundar kall vinter
Då orosmoln
skockas vid horisonten
stundar ofred
Då barn
gråter av rädsla om kvällen
ser man vår tidsålders verkliga ansikte

Nu är bären färdiga att skördas
och genom ovädret
hörs igen tramp av stövlar
över minnenas gravstenar
medan ryggar kröker sig
i väntan på slag
från svartskjortors gevärskolvar
En vinpress
ställs upp för Vintramparen
från Edom

Inför vintern
samlar vattensorken mat
hektolitervis
rustar för hungern
den i sin enkla visdom ser komma
medan människan ännu sover ett sista år
innan den gyllene kalven och kolossen
kan vandra söderut till slakt
genom vackra städer
som brunnit
men vaktas av dödens ögon
under havets yta
medan Vintramparens mantel
färgas röd av stänk
då hatets nävar
krossas

Då har de gamla stjärnorna fallit
från höga poster
Då har västerns sol förlorat
sin självklara glans
och månen
stångat sina horn blodiga
i maktbegär
Då har Vintramparens kärl flödat över
och förvånad
vaknar människan

__________

Rönnbärskärnorna som föll till marken
gror och växer till en skog
Vinet som trampades
mognar i nytt kärl
Barnen som grät av rädsla
har glömt sin gråt
och orosmolnen
har dragit förbi
Vattensorkens ungar
leker nere vid ängskanten

__________

Då går budbärare
från land till land
för att visa på en ny vår bland folken
Då råder lag
över jorden
och vinden som gör vågor i växande fält
för med sig skratt, fragment av ord på ett språk alla förstår

sägs det
är den ung
som dör vid hundra års ålder
och varg och lejon
går i armkrok
med fåren


Att förstå

Kategorisera
namnge
rangordna
uppräkna
Se där är människans metod
att skapa skenbar ordning
i kaos

Hitler rangordnade
-bÜbermensch
-A Untermensch
Stalin namngav
kulaker
revolutionens fiender
Khomeini
rörde endast ett finger
för att skapa ansiktslösa
gravar

Uppräkna
rangordna
namnge
kategorisera
de miljoner
kroppar
som fyller vår upplysta tids massgravar

Om en arkeolog
hade funnit en inskrift
över hundratusen offer
för en antik despots maktlystnad
hade man talat
om poetiskt överdrift

Hur kommer framtiden
att tolka inskriften
över de miljoner
vi av erfarenhet
vet oss vara kapabla till?



Vår

Solen går ner över sundet
där blåkall isgröt
stör doppingen,
en nyanländ aprilgäst

Nu är det vår bland hararna
som glömska av allt hoppar på smältvattenvåta vägar.
Nu är det vår bland alla vattenfåglarna
som kallar på sitt par borta i viken.
Nu är det vår bland våra blåsippor
som nyss slagit ut
i skogen bakom huset

Solen går ner över skogen
där gråkall dimma
kommer krypande
lik vintervadd om våren

Det är vår
då min vinterjacka
hänger övergiven
i väntan på ett sista snöslask
i april



De lyckliga

Detta är en rapport
från krigets
Gorazde
där de döda
tillhör de lyckliga
som inte bor
i detta helvete på jorden

Vi vet...
vi har sett allt
vi har hört allt
vi har läst om allt
och ändå
finns det människor
som tror på dem med makt
som med Chamberlains ord
talar om fred
i vår tid

Vi har böjt oss
slickat våldets stövlar
i gatuskiten
liksom krämarskaran
som genom att betala skyddspengar
tror sig köpa rätt att titta bort
då grannbarnens far
får nackskott

Obegränsat
ofattbart blir lidandet
om inte gränser nu sätts
för brott mot mänskligheten



Ekot

Vad vill du
frågar rösten ur tomheten
Jag svarar,
talar ut,
för en dialog med ekot
Vad vill du
frågar rösten igen
Jag svarar
tycker mig höra
i mitt svar
ett svagt gäckande skratt
Ekot
svarar iskallt
Vad vill du
frågar mig rösten ur tomheten
Då ser jag
hur jag stångar mig blodig
mot mitt pannben


Ett hem

Över månranden
stiger jorden upp
ett dammkorn i oändligheten
men mitt hem

En fingersbredd
på en utsträckt hand
ett mått
på mänsklighetens
verkliga litenhet?


Sömn

Sjung dina sånger
bär mig bort
in i natten
Lägg mig
där floden möter havet
se hur vinden fyller seglen
segla
tills tiden tar slut

Låt dina drömmar
sväva kring mig
i natten
Låt din längtan
vara skeppet i fjärran
Låt sorgen
vara trädet som susar om kvällen
visan som vaggar dig
till ro


Tomrum

Tryckta bilder består av punkter
Gå nära bilden
den upplöses
Materia
består av atomer
studera atomerna
du finner tomrum
Studera mänskligt tänkande
och det faller sönder
i det intet
dess komponenter är


Kristus

En gestalt från Golgata
mötte mig
på gatan igår
Smutsad av vantro
och sorg
över människans förmåga
att missförstå


En sorgsen ballad

En ensam liten flicka
går fram längs vägens kant
en trasig liten docka
bär hon i sin famn

Pappan han är borta
togs ut och blev soldat
mamma brann med huset
och lillebror en natt

En ensam liten flicka
hon har sett för mycket nöd
var skall hon kunna sova
eller finna mat

En smutsig liten tältsäng
ett ensamt litet barn
Så slutes hennes ögon
hon följde sin mor och far

Ingen strök henne över håret
ingen värmde hennes hand
men någon grävde graven
fastän den var utan namn

Men om våren växer blommor
ur hennes öppna hand
Hon skulle ha älskat gräset
och solen över land


Visheten

Min hand håller piskan
som skall fläka min rygg
I mitt bälte hänger kniven
som skall skråma min hals
Bakom mig går döden
den väntade

Jag lyssnar inte

När min skräck
kommer som ett oväder
När olyckan
nalkas som en storm

Jag lyssnar inte

Jag hör ropet
vet att du lockar på mig
men jag lyssnar inte
vänder mig bort

När ångesten kryper in
över min tröskel
när brödkorgen står tom
Då skrattar jag
åt dårarna som ropar till dig
Måste jag skratta?

Måste jag?


Mörker

Vi kallar oss fria
ler åt fördomar
som medeltiden skapat
ändå är vi fångna
i ett medeltida mörker
Det mörker
som finns
i oss själva


Napoleon

Napoleon
borta på dårhuset är galen
han tvivlar kanske
längst inne
på sin galenskap

Tro
kan förflytta berg
Tvivel
gör det inte


Natt

Dimman stiger upp ur kärret
sopas undan
om morgonen av värme

Rädslan stiger upp ur ensamhet
jagas på flykt
av kärlek

Svart
kan natten vara,
och ändå älskar jag den


Fågeln

Jag grät över fågelungen
död i boet
Jag ansade min blomma
gav den leende till mor

Långsamt sker uppvaknandet
det klara fönstret smutsas
Skydda hjärtat från mörkret
säger man
och stänger i välmening
ljuset ute


Muren

Är religionen
ett hinder för människans utveckling
i vår tid?
Dogmatism
förlamar ett medvetande
som bryter fram

Ändå är det medvetandet
som skall rasera murarna
inte vapen
Kunskap
som bryter dogmerna
Upplysning
visar os tro bland materialister

Flodvågen som bryter fram
kan ses av den som vill se

1976


Frihet 1

Vem talar mest om frihet?
Det är han
som inte unnar någon frihet
Ideologin som blivit så svag
att den faller sönder
vid minsta vindpust

Frihet får vi
när människan har gjorts fri
och valplakaten ruttnar
för att ingen sätter dem på plats
inför valet

1976


Frihet 2
Är det hat
den motvilja jag känner
mot de höga viljornas beräkning
där en människa liksom jag
försvinner
inom statistikens felgränser?
Är det rök
eller endast dimma
som stiger upp ur en plågad jord?
Är det frihet
att veta färdens mål
då jag drunknar i forsen?
Är det min maktlöshet
som får mig att tro
att frihet
är att inse?

1976


Nedanstående dikt är inspirerad av två mycket älskade bahá'ískrifter. Källorna bör vara lätta att känna igen för alla bahá'íer även om de inte ännu, sannolikt på grund av en svåröversatt poetisk form, finns i svensk översättning.

Staden

Till staden utan natt
leder många vägar
Till människornas hjärtan
leder många portar
Till gryning
förvandlas natt
då en ny dag
bryter fram

Genom sökandets dal går vägen
där vinden smeker
bergssidorna
och viskar håll ut
annars kommer du aldrig fram
utan vandrar
borttappad
mållös

Jag vandrar sökandets väg
klädd i tjänandets kläder
fri från allt
obunden

Då öppnas mina ögon
jag ser jordens älskande
i smyg se sig om
där de vandra till älskandes möten
Jag ser vår tids Jakob
räcka ut sina händer på gatan
där han gråtande söker sin Josef
överallt
ser jag skaparens storhet
där jag vandrar mellan världar

Galen måste jag vara
då jag söker min älskade herres ansikte
bland dammet och stenarna
vid vägkanten

Ty stenar
finns i varje land
och damm finns i varje ansikte
där jag söker en glimt
av hans skönhet

Och om jag av en slump
ser ett spår i sanden
då fylls mitt hjärta
av glädje
och min fot
går före mig in
I kärlekens dal
där allt det förståndet har skapat
förbrinner
och omedveten
vandrar jag fram
utan sanning
eller lögn
utan tvivel
eller tro
men
smärtan känner jag
ty utan smärta
skulle vandringen
aldrig ha ett slut

Kärleken
sätter en hel värld i brand
där kunskapen
tankens analytiska betraktande
skrumpnar
då jag dricker ur de sju haven
utan att lyckas stilla
mitt hjärtas törst

I kunskapens dal
vandrar jag i visshet
ut ur tvivlets illusion
och kan urskilja
min skapares ljus
framför mig på vägen

Då får jag öppna sanningens
och anständighetens portar
och stänga
dörren
till vilddjuren

och med mina egna ögon
kan jag se genom en tillvaro
där krig kallas fred
och döden
blir en port
till ett evigt liv

Osynlig
klyvs en atom
och genom den
känner man hjärtat
i en sol


Kväll

Hör du myggsurret
Ser du dimmans metafysiska vals
i stillheten

Vilsen
ser jag jord och himmel mötas
Dimma
eller ovetskap
döljer skarven
mellan verkligheter

Vinden stillnar
mörker smyger in
kvar finns myggors dans
i tillvaron


Inspirationen till nedanstående dikt fick jag kring 1989-90 då Hufvudstadsbladet publicerade ett fotografi från en sovjetisk örlogsbas någonstans i Estland. Fotografiet visade flera sänkta örlogsfartyg. Bildtexten konstaterade att fartygen sjunkit till följd av att de värdefulla bottenventilerna (mässing) hade stulits.

Gravgården

Vinden viner ibland vraken
sönderrostad larvfot på marken
luckan till pansarvagnens torn
öppen
fastrostad
orörlig

Vinden smeker gravstenar
går som en våg genom gravgårdens gräs
Sov i ro
alla ni som drunknat
i gräshav och mull

Vågor kluckar i patrullfartygets övergivna styrhytt
fisk leker i vattenfyllt maskinrum
Krigets verktyg vilar mot hamnens botten
dithjälpt av snikenhet

Krigets motor har stannat
oförståndiga
sörjer dess hädanfärd


Jag förstår inte

Kanske är jag litet enkel
då jag inte förstår
ekonomisternas imponerande beräkningar
Skär ner säger man
då man ser miljoner utan arbete!

Kanske är jag litet enkel
då jag inte förstår
ekonomisternas imponerande beräkningar
då fiskaren häller fångsten tillbaka i sjön
för att dö

Pengar
arbete ogjort?
Stålverkets valsar
har stoppat
men den fattiges plog
är fortfarande av trä


Odjuret

Odjuret besatt
blodtörstigt
sträcker ut sin hand
River, skändar världens kvinnor
medan barnen oförstående
ser på

Då viskar en röst till mig
"då natten är som mörkast
är det inte långt till dag"

Och en hand rör vid min hand
och visar
att då morgondimman döljer vägen
är det nästan dag


I Hufvudstadsbladet debatterades för några år sedan frågan om gräsrotsarbete till förmån för en enskild individ eller familj var berättigat. En åsikt var att privatpersoner som gör något för att rätta till orättvisor gör detta endast som en egotripp. Bakgrunden till hela diskussionen var att flyktingfamiljen Tmawa från det forna Jugoslavien efter en mycket lång (i Finland oftast flerårig) behandling av ärendet förvägrades uppehållstillstånd i Finland. Uppehållstillstånd gavs inte trots att man fortfarande krigade i deras hemtrakter och trots att familjen hade små barn. På rätt kort tid växte en rätt betydande medborgarrörelse fram som verkade till familjens förmån. Dikten nedan är en kommentar till den debatt som jag också förde på HBl:s sidor.

Tmawa eller likgiltighetens evangelium

Hjälp inte säger han
ty det goda kan då bli ogjort

Känn inte säger han
ty din blick kan då beslöjas

Hör inte säger han
ty barnsgråt somnar man inte ifrån

Min vän
du är väl det?

Den hand
ett hjärta sträcker ut
väcker andra hjärtan

Ett leende
till en främling
kan tända en ny eld

Miljoner lågor
värmer,
skapar en ny värld


Gryning

Den barmhärtiga samariten
sover på färglagrets trappa
ensam och obehövlig

Oljan i ljungfruns lampa
hon som sover
har redan länge varit slut

Vingårdens förvaltare
drömmer mardrömmar
minns ägarsonen mördad

Gräv ner ditt pund du oförståndige
och göm ditt ljus i mörkret
djupt i ditt hjärtas källare

Nattsvart
verkar ännu gryningen
för dem som är blinda
och därför stenar profeterna
som sänts till oss

O du barn
vars lampa har slocknat
Lyft slöjan
och minns att den som inte sover
dör inte
och den som inte väcks
skall inte heller vakna
till evigt liv


Vänner

Det bodde tre vänner vid havet
Den ena
togs av kriget
Den andra av havet
Den tredje
av ensamhet om natten

Har du sett den blommande ängen
på gränsen till dödens land
det sägs att där växer
en blomma
för vart hjärta
som här har förblött

Har du sett den blommande ängen
och tre blommor
vid ängens kant
Den ena från kriget
den andra från havet
den tredje
från ett sorgtyngt sinne

Men säg mig
vem bröt av rosen vid vägen?


Svar

Du väntar på svar
av vetenskapen
som viker undan
och ger dig svaret
i form av tusen
nya frågor


Solvind

Jag vänder min inre syn
mot himlen
och solens värme mot min panna
fyller mitt bröst med glädje

Kärlekens ljus strömmar
som en lysande dimma
ner längs min ryggrad
dansande
livgivande
värmande

Mina bekymmer förvandlas
De kalla hårda stenar jag haft i mig
blir genomskinliga
faller som damm
ner på marken

Jag andas kärlek
och min rädsla blir till rök
som vinden sveper bort

O Gud!
Låt din kärleks ande fylla mitt bröst
Gör mig till ett klart lysande ljus
som kan lysa upp världen

O du Klaraste ljus!
Låt klarheten jag andas,
ditt ljus kärlek
fylla hela detta rum
och allas hjärtan

O du kärlekens Ljusvarelse!
Fyll mig med din kärlek
Låt mig vara din klart lysande låga
då jag ser mot
min stad
och mitt hjärta förmedlar din kärleks värme
till alla som där bor

O du Näktergal
på en gren av livets träd
fyll jorden med din sång
och låt dina ögons glans
vara de förvillades ljus
i mörkret

En vacker jord
lyser blåvit upp tomheten
och Din kärleks ljus
i mitt bröst
omsluter hela världen

O du högsta ord!
Jag ser solvinden som renar världen
Jag ser kriget
genom ljusets kraft
skugglikt
svepas bort mot tomheten

Det är tid att återvända till världen
från tomhetens eviga stillhet
Det är tid att återvända till staden
där mina kära bor

Det är tid att återvända
till platsen där jag sitter
och där din kärleks värme
ännu glöder

O min Gud!
O du högsta Ljus!
Jag vill vara nära dig
för evigt!

Texterna får gärna kommenteras Lars . Silen @ kolumbus . fi
Du kan skicka kommentarer per e-post.
Jag har tagit bort den direkta e-postlänken eftersom den genererar alltför mycket spam :( .

Tillbaka till hemsidan.

Sidorna uppdaterade söndagen den 21.11.2004 klockan 23:55.

Du är besökare nummer sedan 3.10.2004.