Observerad förändring i havsytans nivå

Välkända stigande/sjunkande trender

Alla som bor i de nordiska länderna och i t.ex. Estland är mycket väl medvetna om att marken lånsamt stiger (landhöjning) som en följd av att kilometertjocka lager av inlandsis har försvunnit. Marken uppför sig således som en intryckt gummiboll som långsamt återtar sin form. Landhöjningen ger upphov till en skenbar sänkning av havsytans nivå. En snabb höjning av havsytan bör i detta fall kunna observeras som en uppbromsning av landhöjningen.

Fig. 1. Kemi är beläget i den nordligaste delen av bottenviken.

Fig. 2. Landhöjningen är snabb i Kemi eftersom inlandsisen försvann från området relativt sent.

Fig. 3. Galveston vid USAs sydkust befinner sig på ett relativt låglänt område där marken sannolikt, åtminstone delvis p.g.a. mänsklig verksamhet, långsamt sjunker. Bl.a. alltför kraftigt utnyttjande av grundvattenreserver kan få markytan att sjunka. Man har förbjudit en ökad användning av vattenresurserna i området för att på detta sätt försöka stoppa upp landsänkningen.

Fig. 4. Observerad snabb landsänkning i Galveston i USA. En snabb höjning av havsytan borde synas som en böjning uppåt, uppsnabbning, i trenden.

Det finns många områden på jorden som under istiden pressades uppåt d.v.s. områden strax utanför inlandsisen. Då inlandsisen smälter återtar också dessa områden långsamt sin form med resultatet att man ser en landsänkning. Exempel på områden där man ser en långsam landsänkning sannolikt av denna orsak är Holland och södra England.

På områden med kraftig seismisk aktivitet t.ex. områden där kontinentalplattor kolliderar kan relativt snabba vertikala nivåförändringar ske. Exempel på detta finner man t.ex. i Japan.

Fig. 5. Geologiska förändringar åstadkommer en snabb höjning i havsnivån som sedan följs av en sänkning.

Stilla havet, förändringar i havsytans nivå

Nedanstående mätningar visar vilka variationer som kan förekomma inom ett stort geografiskt område. Utgående från materialet verkar det dock rätt klart att det inte föreligger någon större risk för att öarna i Stilla havet inom den närmaste tiden skall översvämmas.

Fig. 6. Midway i trakten av Havai i norra delen av Stilla havet mitt emellan USA och Japan.

Fig. 7. Julön (Christmas Island) befinner sig i stort sett på ekvatorn sydöst om Midway.

Fig. 8. Vi fortsätter i riktning syd-sydost till Papete i trakten av Tahiti.

Fig. 9. Rorotonga.

Fig. 10. Nauru på ekvatorn mott emellan Nya Guinea och Julön i Västra delen av Stilla havet

.

Fig. 11. Auckland på New Zealand.

Fig. 12. Havsytans nivå i Sidney Australien.

Fig. 13. Förändringar i havsytans nivå i Jolo (beryktad för kidnappningar).

Fig. 14. Förändringar i havsytans nivå vid Tuaranga.

Fig. 15. Förändringar i havsytans nivå vid Okinawa.

Fig. 16. Förändringar i havsytans nivå vid Shimonseki.

Fig. 17. Osaka Japan.

Fig. 18. Nagasaki Japan.

Fig. 19. Kamaisi Japan.

Slutkommentar

Mätningarna visar entydigt att det sker förändringar! Att ur det presenterade materialet visa på klara trender går inte. Generellt har det talats om en allmän höjning av havsytan på ca. 15 - 25 cm under 1900-talet. Förändringen är så liten (om den är verklig) att den är mycket svår att entydigt detektera. Det högre värdet verkar inte speciellt trovärdigt om man betraktar stillahavsområdet. En höjning av havsytan med 25 cm skulle också betyda att landhöjningen i södra Finland i stor utsträckning skulle upphöra. Detta har inte skett såvitt jag vet.

Satellitmätningar har gjorts under alltför kort tid för att man ännu med säkerhet skall kunna ange tydliga globala trender. Man har idag möjlighet att mäta vattenytans nivåförändringar mitt ute på havet utan landreferens med hjälp av satellit.

Mätningar i vårt eget land kan eventuellt visa på en viss temporär höjning av havsytan. Bilden nedan visar havsytans nivå i Hangö från slutet av 1800-talet fram till vår tid.

Fig. 20. Havsytans nivå i Hangö (Finlands sydkust).

Observera i bilden hur landhöjningen skenbart minskade i hastighet under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Denna "minskade landhöjning" kan vara förorsakad av stigande havsnivå p.g.a. snabb glaciäravsmältning då temperaturen snabbt steg efter en lång kall period på 1800-talet. Kring 1930 verkar landhöjningen ta fart igen d.v.s. havsytan slutar att stiga. Ungefär år 1965 ser vi hur "landhöjningen" igen upphör genom att havsytan sannolikt stiger. Ungefär år 1995 upphör sannolikt havsytan att stiga och vi ser en snabb återgång till normalsituationen.

Observera dock att ovanstående är ren spekulation eftersom motsvarande förändringar inte går att se i andra kurvor. Det behövs sannolikt inte speciellt stora förändringar i de vägar lågtrycken från Atlanten tar för att havsytan i Östersjön och Finska viken skall stiga eller sjunka.

Kända faktorer som påverkar havsytans nivå

Tillbaka till "Global uppvärmning".