Gryningens första seglats (ca. 250 nm)

Uppdaterad 24 aug 2006.

Gamla sjökort m.m. som visar Finlands sydkustfinns här.

"Gryningen" är en amerikansk "Sharpie" ritad av den kända båtkonstruktören Ted Brewer. Ted kallar båttypen "Mystic".

Efter en uppskjuten semester satte vi segel på eftermiddagen den 11 augusti. Vi startade från Sommaröarna i Esbo skärgård med destination Korpo i Åbo skärgård. Seglingen gick helt genom skärgården även om det finns några platser som är helt öppna mot Finska viken. Vi hade en relativt svag ostlig vind (5 m/s) som långsamt ökade. Vi gick för motor ut till trakten av Kytö där vi satte segel.

Vi hade en skön läns till Porkala. Vid Porkala udd blev vi tvungna att noga hålla oss i farledens högra kant eftersom Silja Lines båt till Stockholm skulle passera oss på mycket nära håll. Farleden är smal och småbåtar väjer alltid oberoende av om de har segel eller inte.

Området väster om Porkala "Porkala fjärd" är helt öppet med en enda holme i mitten (Sommarö!). Fjärden är så stor att man inte från en liten båt ser den andra stranden.

Vi blev tvungna att segla under tidspress. Vid denna tid på året går solen ner ungefär kl. 22 och 22:30 är det redan ganska mörkt. Detta betydde att vi senast 22:30 borde ha hittat en säker ankarplats för natten. Ursprungligen hade vi antingen tänkt gå in till Ingå eller fortsätta förbi Barösund. Vår sena start gjorde dock att dessa planer gick om intet.

Solen hade redan gått ner och vi tände våra lantärnor (lysfotogendrivna). Vi sökte oss till västra stranden av ett relativt smalt sund och lade oss precis i vasskanten och tände vårt ankarljus. Platsen är kanske en nm före Barösund mellan "Villholm" och den lilla holmen i riktning WNW. Efter att vi försäkrat oss om att båten låg bra kokade vi te och åt smörgås. Eftersom det var första gången någon som i båten tod det en stund innan man vande sig vid alla ljud och sömnen infann sig. Kojerna är relativt smala helt sköna då man vänjer sig.

Nästa morgon satte vi segel med destination Hangö. Det blåste friskt från öster så vi beslöt att hissa endast försegel och mesan. Seglingen till Hangö var i huvudsak en skön läns (om man kan kalla platt läns skön!). Vi kom fram till Hangö ungefär en halv timme innan vår uppskattade ankomsttid. Just utanför småbåtshamnen i Hangö fick vi problem. Vi startade motorn och vände fören mot vinden för att ta ner seglen. Det visade sig då att det blåste mycket hårt. Sebastian lyckades inte få ner förseglet då det fladdrade så våldsamt. Eftersom seglet är fäst i en bom är det inte skäl att gå framom seglets bakkant. Sebastian kom och styrde och jag lyckades slutligen efter mycket besvär få tag i seglet och sedan få ner det. Det visade sig att vinden var så stark att om jag tappade greppet om seglet för ett ögonblick så "rann" seglet uppför förstaget av sig själv d.v.s. seglet försökte hissa sig själv. Efter att seglen tagits ner beslöt vi omedelbart att förseglet förutom ett fall också behövde ett nerhal för att umdvika motsvarande problem i framtiden (vi monterade nerhal några dagar senare. Konstruktionen kan ses på bilden nedan. Den blå-röda linan går från förseglets övre ända ner till blocket i ändan av bogsprötet och därifrån till en knape fäst på masten.

Vi anlände till Hangö ungefär kl. 14:30.

Vi stannade i Hangö endast några timmar så att vi hann äta Pizza. Vi blev positivt överraskade av att vi inte behövde betala för det korta besöket. Vi start med motor från Hangö ca. kl. 17.

Eftersom det blåste hårt beslöt vi gå för motor ut från Hangö. Vi väntade oss relativt stora vågor rätt framifrån under de första sjömilen efter Hangö. Eftersom vi uppfattade oss som relativt oerfarna navigatörer beslöt vi att använda den djupa farleden som går NNO efter udden för att därefter vända mot W i stället för småbåtsleden som i huvudsak går i riktningen WNW. Det visade sig att småbåtsleden skulle ha varit ett bättre val eftersom riktningen skulle ha gett vågor snett från sidan och viss sjölä från mindre holmar. Vi visste på förhand att den första sträckan skulle bli besvärlig p.g.a. krabb hög sjö framifrån. Då vi gick för motor mot vågorna insåg vi snabbt att den snygga lackade plankan som täcker centerbordet inte är endast prydnad. Då båten slog i vågorna pressades vatten upp med sådan kraft genom centerbordslådan att det sprutade ut i sidled genom springan mellan centerbordslådan och täckplankan. Vi lade handdukar äver centerbordslådan för att förhindra att sidokojerna skulle bli våta. Vi gjorde en anteckning i loggen att centerbordslådans överdel måste tätas med Sikaflex. Under ca. 30 min gång mot vågorna fick vi in ca. 30 l vatten i båten genom centerbordslådans överdel.

Efter stampande i motsjö hade vi en skön läns med motor och rigg västerut mot Hitis. Riggen gav ett farttillskott på ca. 1.5 knot. Toppfarten var ca. 9 knop då vi surfade med vågorna. Den normala marschfarten är 6 knop.

Vi blev över natten vid "Hamnholmen som har en inre vik som ger skydd vid vind från alla vädersträck. Viken har sand/ler-botten vilket ger fint grepp vid ankring. Hamnholmen finns nära bildens högra kant. Vi förtöjde vid den lilla holmen i vikens östra del mittemot "4" på bilden.

På morgonen hade vi relativt svag vind från ost. Vi beslöt att sätta alla segel, dock med ett rev i storseglet. Vi följde 5.5 m. farleden i riktning WNW över Gullkrona fjärd. Vinden ökade kontinuerligt då vi seglade över fjärden. Med vinden in rakt bakifrån hade vi inte till en början några som helst problem. Farten var hög med hastighet vid surfande på över 9 knop och medelfart ca. 7 knop. Vi blev tvungna att jippa då vi passerade "Grötö". Vi lyckades inte få ut mesanen tillräckligt snabbt efter jippen i den relativt svåra sjögången. Resultatet var att båten lovade upp okontrollerat (broach) och lutade kraftigt. Vi uppskattade lutningen till 35 ... 40 grader vilket inte kändes bra. Vi startade motorn och gick upp i vind och tog ner storen. Båten gick nu att kontrollera igen och vi seglade vidare utan problem.

Ett problem med en båt av Sharpie-typ är att den är grundgående. Speciellt då man länsar i stora vågor kan rodret ibland lyftas ur vattnet. Eftersom Mystic är spetsig i båda ändarna (snipa) är den väl balanserad och håller normalt riktningen väl även om rodret ett kort ögonblick lyfts ur vattnet. Då man länsar med alltför mycket segel i stor sjö bakifrån kan båten börja pendla i stil med en konventionell båt med spinnaker. Båten blir då allt svårare att hantera (svänger åt sidorna som en pendel). Problemet försvinner genast då man minskar på seglen. Det var intressant att notera att hastigheten inte egentligen minskade trots att vi tog ner storen, däremot blev båten mycket lättare att hantera.

Vi anlände till Korpo kring kl. 12 söndagen den 13 augusti. Vi fick använda mina föräldrars båtplats (de har en roddbåt). Då man ser på bilden nedan är det rätt klart att båtplatsen inte är avsedd för båtar av Gryningens storlek. Hamnplatsen är i "Långviken" som är en flera kilometer lång men mycket smal vik.

Jag måste åka av och an till Esbo för att sköta diverse byrokratiska affärer på måndagen. Jag hade tillfälle att köpa ett lämpligt litet block för nerhal och tätningsmedel för centerbordslådans lock. Eftersom det blåste hårt på tisdagen använde vi dagen till att modifiera båten. Det blev också tid över för att bekanta sig med restaurangen "Buffalo" i Verkans marina. Maten var god! Vi hann också spela en kort schackturnering.

På onsdag morgon satte vi segel med destination Nagu. Tanken var att segla norr om Nagu och därefter vända söderut tillbaka mot Hangö. Väderleksrapporten utlovade hård vind varför vi endast hissade försegel och mesan. Att segla med försegel och mesan går utmärkt under förutsättning att vindriktningen är sådan att man inte behöver kryssa. För att kryssa effektivt behövs också storseglet.

Ungefär en sjömil från inloppet till "Långviken" såg vi en vacker traditionell "Storbåt".

Något senare passerade vi "Kistholmarna" till vilka vi brukade göra utfärder i min barndom. Som man kan se på bilden finns det sköna, varma och släta klippor. Eftersom vattnet är relativt grunt blir det snabbt simvarmt.

Vi stannade några timmar i Nagu för att äta en god pizza på restaurangbåten "Najaden". Vi spelade också en omgång minigolf och gjorde uppköp på "Nagu korv och spik". Vi valde butiken p.g.a. dess fina namn! Då man ser på bilden av Gryningen i Nagu inser man hur storlek är något mycket relativt. Då jag byggde Gryningen verkade den väldigt stor. Då den var förtöjd i Korpo verkade den väldigt stor. I Nagu ser den liten ut jämförd med andra båtar. Hur har folk råd med alla stora båtar och var hittar man besättning till båtar som är besvärliga att segla ensamma?

Rätt nära Nagu marina på ett avstånd på ca. 2 nm finns bron mellan Nagu och Lillnagu. Jag har många gånger beundrat utsikten från bron då jag har besökt Korpo med bil. Vi beslöt göra en avstickare för att titta på bron eftersom avståndet var så litet. Trots att man utgående från sjökortet vet att bron har tillräcklig fri höjd känns det alltid lite pirrigt att segla under en bro. Det är helt enkelt svårt att visuellt uppskatta mast/brohöjd. Gryningens stormast är 9,5 m hög och den seglingsbara höjden vid bron är 15 m.

Området NE om Nagu mellannagu och Pargasfärjan är rätt intressant. Det finns en grupp höga branta holmar med smala sund mellan holmarna. Många av sunden är förvånande djupa (20 ...30 m) enligt sjökortet. Bilderna nedan visar en av dessa holmar som dessutom är intrssant genom att den är kluven itu av en förkastningsspricka. Det skulle vara intressant att någon gång klättra upp på holmen då vädret är vackert och det är svag vind. Jag antar att det kan vara besvärligt att ankra utanför holmen weftersom där är bråddjup. Det finns antagligen inte många platser från vilka man kunde starta klättringen. Klättrande måste dock lämnas för framtiden.

Vi körde för motor då vi passerade färjleden mellan Lillnagu och Pargas. Två färjor kör av och an kontinuerligt så det gället att vara på sin vakt. En tredje, liten, färja kör också från Lillnagisidan vilket kan ge upphov till överraskningar om man har uppmärksamheten fäst vid de två stora färjorna. Farleden viker av mot SE och senare S efter färjorna. Farleden går genom relativt smala sund vilket leder till att vågorna är små även om det blåser rätt hårt. Tiden då det blir mörkt dikterade igen vår tidtabell. Vi uppskattade att tiden skulle räcka till för att gå genom "Pargas port" över Gullkrona fjärd mot Hitis. Vi planerade att stanna över natten vid antingen Hamnholmen eller någon av de andra holmarna i närheten. Vi visste att det skulle bli mörkt senast kl. 22. Eftersom det blåste hårt från söder visste vi att vi skulle ha stora vågor efter att vi passerade Pargas port. Vi väntade oss ca. 45 körning innan vi skulle få lä bakom holmar i östra delen av Gullkrona fjärd. Bilden nedan visar hur världen ser ut att ta slut vid Pargas port. Finns det någonting utanför eller har vi kommit till jordskivans kant ...

Utanför Pargas port blev det gropigt med krabb sjö från söder. Det gällde att vara noggrann vid navigeringen efter porten. Öster om porten finns ett antal grunda områden som det är skäl att undvika. Den hårda vinden och vågorna gjorde det besvärligt att se de första remmarna. Vi höll medvetet möjligast stort avstånd till kusten i lä eftersom man då har tid att reagera om t.ex. motorn får något problem. Man har t.ex. tid att sätta segel så att man kan segla till en skyddad plats. Vi tog av samma orsak bort skydden över seglen för att snabbt kunna reagera vid eventuella problem. Ted Brevers ritningar visar att centerbordslådans bakre del skall förses med överlappande gummiskivor som täcker öppningen då centerbordet är i nedre läget. Man kan igen tyligt se att Ted vet vad han har gjort då han ritade båten. Sebastian skrattade plötsligt till och bad mig titta på rufftaket på insidan av ruffen. Tätningen av centerbordslådans främre del fungerade bra efter vår modifikation i Korpo och inget vatten trängde in den vägen. Då båten föll ner i en vågdal kunde man däremot se små mängder vatten som pressades upp vid centerbordslådans bakkant med sådan kraft att takets insida blev vått! Vi försökte lösa detta problem på samma sätt som tidigare genom att hänga en handduk över öppningen, detta fungerade dock inte eftersom luft och vatten pressades upp med sådan kraft att handduken blåste bort! Vi fick in kanske tre liter vatten i båten denna väg, problemt är således inte stort. Igen hittade vi en liten detalj som måste åtgärdas före nästa segling. Bilden visar författaren fotograferad inifrån ruffen.

Militären var av någon anledning mycket aktiv i trakten av Hitis. Jag har en svag minnesbild av att man någon dag tidigare ev. skulle ha fått in en rapport om en möjlig ubåtsobservation i området. Eftersom Finland inte har egna ubåtar skulle detta automatiskt betyda att en främmande makts ubåt rörde sig på området. Bilden visar ett finskt krigsfartyg på väg mot Pargas port.

Bilden nedan visar de intressanta färgerna på kvällen vid Hamnholmen. Vi förtöjde ca. 20 m. från den tidigare förtöjningsplatsen på den motsatta sidan av den lilla holmen i vikens NE ända. Viken har ett mycket gott ankarbotten som verkar bestå av sand och lera. Vädret var intressant med enstaka mycket tjocka moln och blå himmel mellan molnen. Ungefär vid midnatt vaknade vi av några kraftiga blixtar då ett åskväder gick förbi på någon kilometers avstånd. Jag kopplade startkablar för bil till stagen för att jorda dem till vattnet och på detta sätt få dem att fungera som åskledare/åskskydd. Man brukar räkna med att en åskledare skyddar ett område ungefär i 45 graders vinkel nedåt från den högsta punkten. Om stagen till båda masterna fungerar som åskledare bör hela båten således vara väl skyddad.

Väderleksrapporten följande morgon utlovade avtagande vind från sydväst. Vi beslöt att fortsätta till området i Hangö västra fjärds nordvästra del där farleden vänder upp mot Dalsbruk. Vi hittade några intressanta vikar på sjökortet som vi ville undersöka. Bilden visar Gryningen förtöjd till ett träd i land. Ankaret används för att hålla båten ut från klipporna.

Vi tog god tid på oss att bekanta oss med holmen och för att koka mat. Tanken vara att vinden enligt väderleksrapporten skulle minska. De två bilderna nedan visar utsikten mot Hangö. Skärgården är relativt typisk finsk yttre skärgård med karga klippöar. Längre in i skärgården är öarna frodigare och grönare.

Observera hur lätt det är att hitta skyddade förtöjningsplatser i skärgården. Detta gäller alldeles speciellt för en båt av Mystics typ vars djupgående med centerbordet uppdraget är ca 40 cm.

Militären fortsatte sina mätningar. Båten på bilden kärde fram och tillbaka ett antal gånger framför oss. Min gissning (som fullständig amatör) är att man använde sidoscannande ekolod för att bygga upp en bild av havsbottnen.

Vi kokade mat och kaffe :) . Observera skruvmejseln som används för att röra om i potatismosen. Vi glömde att ta med en lämplig sked för ändamålet. Man kan ju inte komma ihåg allt ...

Den utlovade svagare vinden visade sig inte. Det blåste fortfarande hårt från sydväst.

Efter diskussion beslöt vi att vi skulle pröva den 2,5 m djupa småbåtsleden som vi hade undvikit på vägen från Hangö. Vi kom fram till att små holmar och skär skulle ge oss sjölä i viss utsträckning och ledens allmänna riktning skulle låta oss ta vågorna från styrbords sida i ungefär 45 graders vinkel. Att hitta de första remmarna var igen något besväligt, men efter detta var det enkelt att styra från port till port. Det var intressant att observera båten i de relativt stora vågorna 1 ... 1,5 m. Båten smällde mycket lite i vågorna i denna riktning, med undantag av någon enstaka våg. Når båten föll ner i en vågdal kunde man se den övre sidan av centerbordslådan röra sig uppåt ca. 10 mm. Centerbordslådan är limmad i urfrästa spår i mycket kraftiga kölbalkar. Situationen påminde om en upplevelse jag hade då jag flög med en 747 jumbojet till Korea. Då planet råkade ut för turbulens kunde man se hur taket på de fristående toalettmodulerna i kabinen rörde sig flera centimeter i förhållande till kabintaket. Min gissning är att denna typ av obetydliga rörelser är helt normala i en lätt plywoodkonstruktion. En visuell granskning i hamn visade inga som helst skador eller sprickor. Eftersom centerbordslådan är stödd mot fördäck i framkanten och mot rufftaket i bakkanten bör dessa också ha flexat. Denna rörelse gick dock inte att se.

Vi anlände till Hangö ungefär kl. 17. Vi stannade endast tillräckligt länge för att hinna äta en biff på en av marinans restauranger. Vi passade också på att fylla vår vattenkanister.

Vi fortsatte färden österut ungefär kl. 18.30 och vi planerade att hinna till skärgården i närheten av Tvärminne innan det blev mörkt. Vi hittade en skyddad förtöjningsplats i sundet mellan "Hästö" och den största av de tre holmarna nordost om "Hästö.

Då vi hade förtöjt till ett litet träd i land var det nästan mörkt. Lantärnorna verkar vara tillräckligt ljusstarka. Vi använder fotogendrivna lantärnor. Vi har för tillfället inte en topplantärna för gång med motor, vilket krävde lite improvisation. Bilden togs ungefär kl. 22:15 vilket visar hur länge det annu i augusti är ljust på dessa breddgrader.

På morgonen fredagen den 18 augusti gick vi för motor till Barösund eftersom vinden var mycket svag. Efter ett kort stopp för att fylla reservtanken med bränsle och för en kopp kaffe fortsatte vi mot Porkala. Något senare hissade vi seglen och hade en skön slör över Porkala fjärd (hastighet ca. 6 knop). Vid Porkala kunde vi se stora åskmoln framför oss. Nära den lilla holmen/skäret "Röda kon" tog vi ner seglen eftersom molnen började se mycket hotande ut. Vi var radda för plötsliga åskbyar. Bilden visar ett moln med kraftigt rgn på undersidan, Sebastian styr.

Det största åskmolnet passerade ut till havs framför oss och vi blev inte ens våta. Bilden är tagen nära holmarna Rövaren och Kaparen i Esbo skärgård. Holmarna är öppna för rekreationsbruk med rätt många färdiga grillplatse av vilka vissa t.o.m. är försedda med tak.

Observera

Kartorna är i olika skalor och kan absolut inte användas för navigation. Det går att beställa sjökort från de flesta finska båttilbehörsaffärer som har en hemsida på internet. Alternativt kan sjökort beställas från Karttakeskus.

Du är besökare nummer .