Global uppvärmning, olika synvinklar på problemet

Kritik (v.1a7)

Uppdatering 25.02.2008.

Mystiska korrektioner av temperaturdata

Man kan relativt enkelt kontrollera hur temperaturhistorien för en ort har korrigerats. För detta behövs den korrigerade mätserien samt de ursprungliga rådata. Korrektionen fås enkelt fram som differensen mellan de korrigerade mätvärdena och motsvarande ursprungliga råa mätvärden.

De korrektioner man traditionellt har gjort är:

Då man utgående från rådata beräknar korrektionerna visar det sig att man ofta lägger till uppvärmning i stället för att minska temperaturtrenden då man kompenserar för UHI. Man justerar landsortsstationer (som inte behöver korrigering eftersom de är de mest ostörda mätningar vi har tillgång till) så att temperaturtrenden skall motsvara närliggande urbana stationer. Denna typ av korrektion är fullständigt ofysikalisk och rent ut sagt huvudlös. Mera information om dessa huvudlösa korrektioner som lägger till en inte existerande trend i det globala temperaturmedeltalet hittar du här.

Den 8.9.2007 släpptes källkoden gör GISS (Goddard Institute of Space Science) klimatanalysprogram. Detta betydde samtidigt att man gav information om vilka stationer man använt för sin analys. Arbetet med att kontrollera programkoden som är en blandning av FORTRAN och Python har inletts. Totalt omfattar programpaketet ca. 10000 rader programkod.  En av motiveringarna till att inte ge ut koden var att endast experter kan förstå sig på beräkningarna. Frivilliga lyckades på några dagar utan tillgång till dokumentation köra de flesta programstegen. För närvarande jobbar man med att skriva om koden i modernare språk och verifiera att den nya koden ger samma resultat som den ursprungliga koden. Avsikten är att producera öppen väldokumenterad kod som kan användas som bas för framtida arbete.

Den 1.10.2007 släpptes listan över de mätstationer som CRU använt för sin klimatforskning.  Detta är slutresultatet av över ett års arbete där man tagit till juridiska metoder för att tvinga fram frisläppande av information.  Då man betraktar listan upptäcker man att 200 stationer har lämnats bort jämfört med de data som använts för IPCCs senaste rapport (detta enligt den information IPCC gett angående antalet använda stationer). Några enkla punktkontroller kan eventuellt visa varför CRU konsekvent har visat en högre uppvärmningstrend än amerikanska GISS (som också innehåller problem).

Exempel 1: Mätstationer använda i Frankrike.

  70210  497    16    12   CHERBOURG            FRANCE        
70240 497 15 135 CHERBOURG/MAUPERTUS FRANCE
71100 485 44 98 BREST/GUIPAVAS FRANCE
71450 488 -20 167 TRAPPES FRANCE
71500 490 -25 51 PARIS/LE BOURGET FRANCE
71800 487 -62 212 NANCY/ESSEY FRANCE
71900 486 -76 151 STRASBOURG FRANCE
72220 472 16 26 NANTES FRANCE
72550 471 -24 161 BOURGES FRANCE
72800 473 -51 222 DIJON FRANCE
74340 459 -12 402 LIMOGES/BELLEGARDE FRANCE
74350 458 -13 284 LIMOGES FRANCE
74800 457 -50 200 LYON/BRON FRANCE
75100 448 7 47 BORDEAUX/MERIGNAC FRANCE
76300 436 -14 151 TOULOUSE/BLAGNAC FRANCE
76450 439 -44 59 NIMES/COURBESSAC FRANCE
76500 435 -52 5 MARSEILLE/MARIGNANE FRANCE
76600 431 -59 24 TOULON FRANCE
76900 436 -72 4 NICE FRANCE
77470 427 -29 42 PERPIGNAN FRANCE
77610 419 -88 4 AJACCIO FRANCE

 Alla dessa stationer är urbana d.v.s. tad eller flygfält (meddela mig om detta inte stämmer). Majoriteten av stationerna  (15 st) är flygfält. De klart rurala (landsort) stationer som fanns i GISS lista har lämnats bort. Hur kan en serie stationer av denna typ gen en korrekt bild av klimatets utveckling?

Exempel 2:
För Finland gäller en liknande situation. Följande stationer används av CRU för att bestämma klimatutvecklingen i Finland.

  28360  674  -267   179   Sodankylae           FINLAND       
28750 650 -255 13 Oulu FINLAND
28960 660 -292 263 Kuusamo FINLAND
28970 643 -277 132 Kajaani FINLAND
29110 631 -218 4 VAASA AIRPORT FINLAND
29170 629 -277 119 Kuopio FINLAND
29290 627 -296 117 JOENSUU------------- FINLAND-----
29350 622 -257 137 Jyvaeskylae FINLAND
29430 615 -238 85 Tampere FINLAND
29580 611 -282 105 Lappeenranta FINLAND
29630 608 -235 104 JOKIOINEN OBSERVATOR FINLAND
29720 605 -223 51 Turku FINLAND
29740 603 -250 53 HELSINKI-VANTAA AIRP FINLAND
29780 602 -250 4 Helsinki/Kaisaniemi FINLAND

Av ovanstående stationer är (baserat på en preliminär satellitdatakontroll) Sodankyla och Jokioinen klart rurala. Det kan naturligtvis finnas problem även i dessa stationer
men min gissning är att de är välskötta landsortsstationer. Alla övriga stationer är antingen urbana (stad) eller flygfält. Flygfält har visat sig ha ungefär samma
problem med värmenedsmutsning som stationer i städer.

Observera dock att en station mitt i en storstad kan uppvisa en moderat uppvärmning om den befinner sig mitt i en park. Om staden omkring stationen byggdes "färdig" för många
årtionden sedan kan man förvänta sig att värmenedsmutsningen har hållits relativt konstant. Uppvärmningstrenden bör då se relativt lika ut som en ostörd landsortsstation.
Mätstationen i Kaisaniemi i centrum av Helsingfors är ett exempel på en station som sannolikt uppvisar en moderat inverkan från den omkringliggande staden. Som bilden visar
kan det t.o.m. hända att den yppiga grönskan vid den botaniska trädgården kan ha en avkylande effekt.


Bilden visar den meteorologiska tationen i centrum av Helsingfors i Kaisaniemiparken.

Varför har det betydelse om en station ligger på landet eller i en stad?

Erfarenheten och också vanligt sunt förnuft visar att värmeutsläpp från en stad påverkar temperaturmätningar i staden. Värmekällor är värmeläckage från hus, industri och trafik. Om man med bil kör in till en storstad från närområdena t.ex. på vintern då temperaturen ligger nära noll ser man detta tydligt. Ute i periferin har man torrt vinterväder med en temperatur någon grad under noll. Inne i centrum av storstaden har man slask.

Är inte detta ett bevis för den antropogena uppvärmningen? Uppvärmningen i staden är antropogen (d.v.s. förorsakad av människan) men den är inte representativ för jorden som helhet. Detta förstås enkelt då man jämför storstäders yta med den totala landytan. För att man skall få en objektiv bild av den verkliga uppvärmningen bör man använda ostörda landsortsstationer som beskriver den trend men har på jorden som helhet. Observera att satellitmätningar stöder detta.
Satelliterna visar en trend som är betydligt lägre än trenden hos markmätningarna som idag domineras av mätstationer i eller nära storstäder.


Uppdatering 9.8.2007 Urban temperaturpåverkan (Urban heat island). Uppdatering 31.3.2007 kommentar till artikel i Hufvudstadsbladet. Hbl publicerade inte svar på direkt angrepp. Materialet finns här. Uppdatering 18.2.2007 med nytt material kring hur kosmisk strålning modulerar molnbildningen. Uppdatering 7.2.2007. Varför diskutera klimatförändringen, varför skepsis? Talar de olika parterna förbi varandra?
Uppdatering 28.8.2006. Nytt material gällande solens inverkan på klimatet.

Denna text ger bakgrundsmaterial till varför det kan vara skäl till att ställa sig skeptisk till en del av den domedagsinformation vi får via massmedia. Under de senaste tio åren har man påstått att vi globalt kan vänta oss en kraftig framtida uppvärmning under det närmaste århundradet om vi inte kraftigt inskränker användningen av fossila bränslen. Materialet nedan visar att situationen inte behöver vara alarmerande och att observerade klimatförändringar i huvudsak kan vara följder av naturlig variation. Det är också intressant att notera att den påstådda snabba (Intergovernmental Panel on Climate change, IPCC) temperaturstegringen inom polarområdet är svår att se i verkliga mätningar. Snarast kan man se en långsamt skeende avkylning sedan 1930-talet.

Varför diskutera, har inte skeptikerna redan överbevisats

Alla fenomen som påverkar människors och djurs livsbetingelser på planeten Jorden är mycket viktiga. Miljarder människors liv kan på sikt vara beroende av att vi gör korrekta beslut. Det är då mycket lätt att gå i en fälla där man tror att man för säkerhets skull bör agera. Eftersom jordens resurser är begränsade kommer alla storskaliga beslut att i slutändan inverka på mycket annat än det avsedda. Antag t.ex. att man via lagstiftning begränsar möjligheterna att transportera matvaror över stora avstånd. Missväxt kan då, om transporterna inte fungerar i onödan döda miljoner människor. Val av metoder för energiproduktion påverkar hela samhällets uppbyggnad och också vilken typs industri som är möjlig. I vårt klimat är vi beroende av en mycket stor effektreserv under vinterhalvåret eftersom i praktiken alla byggnader måste värmas upp då temperaturen ute går under nollstrecket. Om de planerade åtgärderna för att minska på utsläppen av växthusgaser i atmosfären inte kan förväntas ge resultat som har någon betydelse kan man med fog undra om det vore bättre att satsa dessa globala resurser på att skola jordens kvinnor och eliminera den värsta fattigdomen och på detta sätt stoppa folkökningen. Den förväntade effekten av IPCC:s förslag till åtgärder är i bästa fall några tiondels grader under det närmaste århundradet. Vi talar (utgående från IPCC analys som i sig kan vara alltför pessimistisk) om en total global temperaturstegring på kanske 3 C för det mest hårresande alternativet. Konstgjord begränsning av koldioxidutsläppen skulle ge en minskning på kanske 0.3 ... 0.5 C. Observera att den naturliga temperaturvariationen i t.ex. Finland är av storleksordningen 60 C (+/- 30 C). Mätnoggrannheten är ca. 0.2 C d.v.s. ovanstående hypotetiska åtgärder skulle i bästa fall gå att urskilja ur bakgrundsbruset. Naturen tål en sådan uppvärmning, koldioxiden är en livsnödvändig gas utan vilket liv på jorden inte är möjligt. Om mänskligheten efter en tillräckligt ingående diskussion av alla tillbudsstående alternativ kommer fram till att något drastiskt måste göras är detta OK. Problemet idag är att man ser förvånande mycket tillrättalagd information i debatten och en dold agenda som är svår att greppa. För att en objektiv debatt skall vara möjlig krävs det att alla parter lägger alla kort på bordet. Politiska beslut får inte fattas utgående från hemliga mätningar eller förfalskade mätresultat. Om mätdata inte finns tillgängliga kan grupper av politiska "vetenskapsmän" föra fram vilka påståenden som helst utan att detta kan bemötas.

Många av de åtgärder som man har föreslagit för att motverka en eventuell klimatförändring är som sådana helt vettiga men av andra orsaker. Inom de närmaste åren kommer främst oljan att bli en bristvara. Resultatet blir att priserna kommer att stiga i allt snabbare takt eftersom bl.a. Kina, Indien och andra länder i snabb utveckling med stor befolkning kräver sin andel av världens välfärd. Länder som lyckas planera för den kommande stora omstruktureringen av energimarknaden kommer att få stora konkurrensfördelar i framtiden. Historien visar att ett område med stor makt militärt och på handelns område kan förlora den relativt snabbt då lätt tillgängliga bränsleresurser sinar. Exempel t.ex. Holland som utnyttjade torv som generell energikälla.

Den viktigaste växthusgasen

Meteorologer och förespråkare för en antropogen uppvärmningstolkning betonar att CO2 är den viktigaste växthusgasen medan fysiker konstaterar att vattenånga i atmosfären är viktigast. Båda parterna kan väl inte ha rätt? På sätt och vis har båda parterna rätt! Fysikerna betraktar hela atmosfären och den växthuseffekt alla i atmosfären ingående gaser ger upphov till. Vissa av de ingående gaserna kan vara mycket besvärliga att hantera ur beräkningssynvinkel, främst av dessa besvärliga gaser är vattenånga. Då man betraktar hela atmosfären och den totala växthuseffenten atmosfären ger upphov till ur rent fysikalisk synvinkel gäller att vattenånga står för mellan 85...95% av växthuseffekten. Alla övriga gaser står tillsammans för 5...15%. I den lilla andelen övriga växthusgaser dominerar CO2. Orsaken till att klimatologer säger att CO2 är den dominerande växthusgasen är att de diskuterar utgående från klimatmodeller. I klimatmodellerna förekommer växthusgaserna koldioxid, metan, ozon etc. som verkliga gaser eftersom dessa gasers livslängd i atmosfären är relativt lång. Sett ur ett tidsperspektiv på månader eller några år kommer dessa gasers koncentrationer att förändras långsamt. I modellerna behandlas däremot vatten separat eftersom vatten vid normala temperaturer kan förekomma i olika aggregationstillstång (is/snö, vatten och gas). Man kallar vattenångans inverkan en förstärkning d.v.s. då temperaturen stiger ryms det mera vatten i en given volym luft och ifrågavarande luftvolyms "växthuseffekt" ökar. Eftersom luftens fuktighet är starkt beroende av temperaturen kommer vattenånga att inverka olika mycket i olika delar av atmosfären. över varma områden kommer det typiskt att finnas mycket vattenånga upp till en höjd på några kilometer. Högre upp blir luften så kall att den samtidigt är "torr" och dess växthuseffekt är relativt liten. Samma fenomen förekommer också vid polarområdena speciellt under vintertid. Luften kommer under vintern typiskt att vara mycket torr. En följd av detta är att koldioxiden nära polerna kommer att ha en större andel av växthuseffekten. Detta är orsaken till att man menar att polerna bör värmas upp mera än övriga områden.

Vatten i droppform d.v.s. moln reflekterar mycket effektivt synligt ljus. Synligt ljus som reflekteras från moln kommer aldrig att värma upp marken/luften. Man uppskattar att flera tiotal watt reflekteras från molnen ut i rymden. T.o.m. små förändringar i molnigheten kan således ge upphov till förändringar i instrålad energi som är mångdubbla jämförda med koldioxidens inverkan (storleksordning CO2(2W) molnens inverkan på jordens albedo (10W)).

Växthuseffekten (alla gaser inklusive vattenånga) ger en uppvärmning av jorden på ca. 30 C. Koldioxidens andel av dessa 30 C är 2...3 C. En fördubbling av koldioxidhalten från en preindustriell nivå på 280 ppm till 560 ppm förväntas ge en extra uppvärmning på 1 ... 2 C. Av ovanstående ser man helt klart att den komplicerade vattenångan dominerar totalt med 25 ... 27 C. Alla övriga växthusgaser kommer långt efter vattenångan. Grälet om vilken växthusgas som är den viktigaste är utgående från ovanstående således en definitionsfråga. Om man kallar vattenånga en förstärkningsparameter i modellerna så stämmer det att CO2 är den dominerande växthusgasen. Om man däremot tittar på hur atmosfärens gasblandning som helhet uppför sig oberoende av numeriska modeller är det helt klart att vattenånga dominerar.

Nedanstående sammanställning visar att problemet global uppvärmning inte har något lätt svar. Klimatet beror av många olika faktorer såsom solaktiviteten, växthusgaser, "normala" klimatvariationer, havsströmmar, luftens rörelser etc. Nedanstående material vill inte ge någon patentlösning på vad de observerade klimatförändringarna ytterst beror av. Materialet visar dock tydligt att det finns också andra förklaringar till de observerade förändringarna än de ofta citerade CO2 utsläppen. Det är också intressant att notera att man har mycket svårt att se någon uppvärmning i materialet från de arktiska mätstationerna. Man ser mycket tydligt en generell långsam nedkylning från slutet av 1930-talet. Den snabba uppvärmning IPCC bild 4 nedan visar beror på att man från 1976 framåt (7 år) över en stor del av det arktiska området hade mycket kalla år. Då man väljer startpunkten nere i ett kraftigt minimum får man fram en skenbar snabb temperaturhöjning trots att mätningarna tydligt visar att det var varmare på 1930-talet än idag på det studerade området. Fenomenet syns mycket tydligt för temperaturmätningarna från Sodankylä nedan. De kalla åren sammanfaller med en period av låg solaktivitet från mitten av 1970-talet.

När är en klimatmodell "sann"

En fysikalisk modell anses vara "sann" d.v.s. den beskriver verkligheten på ett övertygande sätt om dess förutsägelser överenstämmer med mätningar. Om man således kan se en tydlig orsak och verkan mellan förändringar i bestämda klimatparametrar och de förutsagda klimatförändringarna kan man anta att modellen beskriver verkligheten på ett fungerande sätt. Man kan också använda en klimatmodell för att från ett tidigare datum räkna sig fram till nutiden eller alternativt räkna sig bakåt i tiden från nutiden. Om klara konflikter uppstår mellan modellen och verkligheten är modellen felaktig och bör förkastas. Dagens klimatmodellbygge använder ett stort antal modeller från vilka man beräknar medelvärden. Om således en modell ger "fel" resultat anser man trots allt att medeltalet av hela gruppen modeller beskriver verkligheten (detta ser jag som ytterst tvivelaktigt).

En sedelärande berättelse

Alla naturvetenskapligt utbildade vet att man måste vara ytterst försiktig med hur man beräknar trender för ett dataset. Speciellt måste man kontrollera att inte extrema värden i början eller slutet av det studerade intervallet tillåts förvränga slutsatserna. Om man mycket gärna vill ha ett bestämt resultat kan man mycket lätt lura sig själv att välje intervallet så att önskat resultat erhålls. Ett intressant exempel på detta finner man i den mycket ansedda tidskriften Nature år 1996. Tidskriften publicerade en artikel (Benjamin Santer et. al.) med nya alarmerande data om klimatförändring där man visade på en slående likhet mellan temperaturstegringen i atmosfären inom området 1500 ... 10000 m höjd och de förutsägelser klimatmodellerna hade givit. Resultatet kablades ut som sensationellt över hela världen en vecka innan FN skulle mötas i Geneve för att lägga grunden till Kyoto protokollet. Artikeln hade gått igenom Natures normala kontrollsystem, en grupp ansedda sakkunniga, vilket anses garantera att man kan lita på materialet.

Problemet med resultatet var att det vetenskapligt sett var förfalskat genom att man valde ut data så att de skulle stöda artikelns slutsats och också en politisk agenda. Betrakta bilden nedan:

Fig. Bilden visar Santers snabba temperaturtrend som är beräknad ur datapunkterna som inringats i bilden.

Vid tidpunkten för artikeln existerade betydligt mera data än det utvalda området.(de ofyllda punkterna). Om existerande punkter utanför det inringade området tas med i beräkningen försvinner hela den trend som man påstår pekar mot en ytterst snabb uppvärmning. Eftersom hela datamängden existerade då artikeln publicerades verkar det entydigt klart att urvalet gjordes avsiktligt för att vilseleda läsarna (d.v.s. beslutsfattarna).

Observera! Exakt samma metod används i bild 4 i IPCC materialet nedan. Läsarna kan enkelt ur temperaturmätningarna från 1930-talet framåt (omanipulerade rådata!) se att ingen verklig temperaturstegring skett. Den stora rapporterade temperaturhöjningen är skapad genom att det undersökta intervallet startar vid en tidpunkt då man har en serie år som är kallare än medeltalet. Då man anpassar en rät linje genom detta intervall får man fram en stor temperaturhöjning utan att temperaturen överhuvudtaget har stigit i relation till långtidsmedelvärdet!

IPCC syn på global uppvärmning

Ur: IPCC Summary for policymakers

The global average surface temperature (the average of near surface air temperature over land, and sea surface temperature) has increased since 1861. Over the 20th century the increase has been 0.6 +/- 0.2 C (Figure 1a). This value is about 0.15 C larger than that estimated by the SAR for the period up to 1994, owing to the relatively high temperatures of the additional years (1995 to 2000) and improved methods of processing the data. These numbers take into account various adjustments, including urban heat island effects. The record shows a great deal of variability; for example, most of the warming occurred during the 20th century, during two periods, 1910 to 1945 and 1976 to 2000.

Globally, it is very likely that the 1990s was the warmest decade and 1998 the warmest year in the instrumental record, since 1861.

New analyses of proxy data for the Northern Hemisphere indicate that the increase in temperature in the 20th century is likely7 to have been the largest of any century during the past 1,000 years. It is also likely7 that, in the Northern Hemisphere, the 1990s was the warmest decade and 1998 the warmest year (Figure 1b). Because less data are available, less is known about annual averages prior to 1,000 years before present and for conditions prevailing in most of the Southern Hemisphere prior to 1861.

Hela texten finns på adressen: IPCC Summary.

Bild 1. IPCC view 1901 ... 2000. Uppvärmningen sedan 1900-talets början till vår tid är ungefär 0.9 C. Detta ger en medeluppvärmning på ca. 0.09 C/årtionde.

Bild 2. IPCC view 1910 ... 1945. Uppvärmningen är under denna tid som mest 0.17 C per årtionde. Denna uppväärmning anses inte bero på CO2 inducerad växthuseffekt eftersom CO2 halterna var mycket lägre då än idag.

Bild 3. IPCC view 1946 ... 1975. Vi ser en rätt kraftig avkylning oberoende av att koldioxidhalten växte kraftigt under denna tid.

Bild 4. Efter en 30 årig period av avkylning börjar klimatet återhämta sig. Genom att välja startpunkten till 1976 får man fram en maximal skenbar temperaturökning. Under perioden från 1976 till vår tid minskade antalet meteorologiska väderstationer kraftigt. Samtidigt hade man stora problem i Ryssland med att hitta resurser att hålla igång mätningar. Många stationer på landsorten stängdes medan stationer i eller nära städer av praktiska skäl fortsätter att mäta. Värmenedsmutsning förvränger kraftigt resultaten. Observera hur den sista bilden i hög grad motsvarar perioden 1900 ... 1945. IPCC påstår helt klart på denna bild att temperaturen i Finland och inom nordkalottområdet har stigit med 0.5 ... 1 C under denna tid. Denna temperaturökning bör således vara ytterst lätt att se i verkliga mätningar. Observera att vi hade ett antal ytterst kalla vintrar i rad i början av denna period. Då man startar från en onormalt låg temperatur får man fram en skenbar ytterst snabb temperaturstegring. Den beräknade temperaturstegringen har dock ingenting att gåra med långvariga trender vilket tydligt visas nedan.

Mätt medeltemperatur inom det arktiska området

IPCC data på bild fyra indikerar en uppvärmning på ca. 0.4 ... 0.6 C under perioden 1976 - 2000. Verkliga mätningar visar ingen uppvärmning. Eventuellt visar bilden att en period av avkylning stoppar upp. Jag ser snarast en fortsatt ytterst långsam avkylning.

Björnön är belägen mellan norra Norge och Spetsbergen. IPCC bild fyra anger att temperaturökningen bör ligga kring 0.4 C. Verkliga mätningar visar en ytterst liten uppvärmning (eller ingen alls).

Franz Josefs land ligger norr om Novaja Zemlya. Eventuellt kan en svag uppvärmning ses. Observera hur ett antal kalla år i början av perioden 1976 ... 2000 får till stånd en skenbar uppvärmning. I verkligheten kan ingen egentlig förändring sedan slutet av 1950-talet ses.

Variationen år för år är stor. IPCC anger en uppvärmning om ca. 0.4 C. Någon klar trend går inte att se. Mätdata saknas vilket gör kurvan osäker. Temperaturen ligger idag på ungefär samma nivå som i början av 1950-talet.

IPCC anger en temperaturökning på 0.2 ... 0.4 C. En lämpligt vald startpunkt kan eventuellt indikera en temperaturökning på 0.3 ... 0.4 C genom att de första åren i intervallet är onormalt kalla. Ser man på hela kurvan är det självklart att resultatet inte indikerar någon uppvärmning. Temperaturstegringen från mitten av 1970-talet är en återhämtning från ett temperaturminimum. Temperaturen har klart visat en sjunkande trend sedan slutet av 1930-talet.

Data från flera stationer inom det arktiska området är samlade på samma bild. Dataserierna är delvis ofullständiga. God fantasi krävs för att få till stånd indikationer på en uppvärmning. Snarast har temperaturen hållits konstant eller sjunkit något sedan 1950-talet. Observera hur ett antal onormalt kalla år 1976 ... 1982 på Svalbard ger upphov till en skenbar snabb temperaturstegring trots att ingen temperaturförändring (trend) går att se sedan 1950-talet.

Finland

Sju kalla år i början av mätserien (åren 1976 - 82) gör att man får fram en skenbar, relativt snabb, temperaturstegring. Ser man på hela mätserien ser man igen en långsamt sjunkande temperaturkurva sedan slutet av 1930-talet. IPCC anger en temperaturstegring på 0.8 ... 1 C. Då vi ser på hela kurvan ser vi att temperaturen varit i stort sett konstant sedan början av 1920-talet.

Vi ser samma problem som för Sodankylä. Ett antal relativt kalla år i början av perioden mer än en grad kallare än medeltemperaturen över lång tid ger upphov till en skenbar snabb temperaturökning. Då vi betraktar hela mätintervallet från 1950 framåt ser man inte ens med god vilja någon tydlig trend. Man ser absolut inte IPCCs temperaturstegring på 0.8 C annat som en följd av naturliga variationer.

Samma fenomen som i de två tidigare bilderna kan tydligt ses. Ett antal kalla år i slutet av 1970-talet åstadkommer en skenbar snabb temperaturstegring. Då vi betraktar hela mätintervaller är det självklart att ingen verklig temperaturstegring har skett.

Sverige

Vi kan igen se samma effekt som tidigare. Ett antal kalla år (1976 - 82) i början av IPCC perioden förvränger bilden och skapar en skenbar snabb uppvärmning. Ser man på hela perioden från 1951 framåt kan man med god vilja se en ytterst långsam temperaturstegring. är denna temperaturstegring en följd av känd värmenedsmutsning/förändringar i omgivningen. Min gissning är att ingen verklig uppvärmning under de senaste 50 åren går att detektera.

Samma fenomen som tidigare d.v.s. ett antal kalla år i början av perioden 1976 - 2000 ger upphov till en skenbar snabb temperaturökning på nästan en grad. Man ser dock utan problem att trenden för hela perioden slutet av 1930-talet till 1999 är en långsam avkylning. Någon verklig uppvärmning kan inte detekteras.

Norge

Ett antal kalla år under perioden 1976 ... 1999 ger upphov till en snabb skenbar temperaturstegring. I verkligheten kan man inte se någon trend sedan slutet av 1930-talet. Temperaturen är i slutet av 1990-talet på ungefär samma nivå som i början av 1960-talet och lägre än på 1930-talet. Ingen verklig CO2 inducerad växthuseffekt här inte!

Ett antal kalla år gör igen att vi i IPCCs sista bild ser en snabb uppvärmning. I verkligheten visar riktiga mätdata att temperaturen hållits i praktiken konstant sedan 1950-talet. Man kan se en långsam temperaturnedgång sedan 1930-talet.

Ryssland

Ett antal kalla år i början av perioden gör att IPCC bild 4 visar en snabb temperaturstegring. I verkligheten ser vi en konstant eller långsamt avtagande temperatur sedan början av 1950-talet.

Vi ser igen hur ett antal kalla år används för att skenbart visa på en snabb temperaturökning. I verkligheten visar bilden ingen förändring från 1950 till år 2000.

Bilden visar tydligt att temperaturen varit i det närmaste konstant sedan början av 1920-talet. Eventuellt kan en ytterst svag uppvärmning ses i Kirensk sedan början av 1950-talet. Man dock säga att temperaturen hållits praktiskt taget konstant sedan slutet av 1800-talet.

Atlanten

Vi ser igen hur ett antal kalla år ger upphov till en skenbart snabb temperaturstegring sedd under perioden 1976 ... 2000. Då vi betraktar hela intervallet ser man snarast en långsamt fallande trend sedan 1930-talet.

Data saknas i kurvan. Det är helt klart att någon betydande temperaturstegring inte går att se under det senaste århundradet.

En långsamt sjunkande temperaturtrend går att se från ca. 1930 framåt.

Mätt global yttemperatur

Bilden ovan är berömd. Den visar den beräknade medeltemperaturen på jorden utgående från temperaturer mätta med termometer på land. Kurvan kräver komplicerade avväganden eftersom antalet mätstationer har minskat mycket kraftigt sedan 1960-talet. Om en mångd stationer med kallt klimat har fallit bort kan det kraftigt förvrida resultatet och synas som en temperaturstegring trots att temperaturen inte i praktiken behöver ha förändrats. Likaså kan förändringar i vegetation och bebyggelse ge upphov till kraftiga fel i den mätta temperaturen p.g.a. såkallad värmenedsmutsning.

Fig. Bilden visar temperaturutvecklingen i storstaden Osaka i Japan jämfört med den lilla orten Maizuru strax norr om Osaka. Observera den kraftiga uppåtgående trenden i Osaka (som förorsakas av värme från den omkringliggande staden). Motsvarande trend går inte att se i Maizuru. Man ser ingen stigande temperaturtrend i det arktiska materialet (eller i nordeuropa) eftersom mätstationer på landet valts för att undvika värmenedsmutsning.

Då man presenterar ett exempel på värmenedsmutsning såsom i Osaka/Maizuru konstateras det genast att man naturligtvis kompenserar för den konstgjorda störningen från den omgivande staden. Min personliga uppfattning är att detta inte nödvändigtvis sker fullt ut. Observera i bilden nedan (som tagits från Meteorologiska institutets hemsida http://www.fmi.fi/saa/tilastot_100.html#2) hur det verkar finnas en direkt korrelation mellan stadens storlek och uppvärmning under senare år. I Helsingfors kan man se en temperatur 1991 - 2000 som ligger kanske 0.25 C över toppvärdet 1931 - 1940. Jyväskylä som är en mindre ort och i ännu högre grad Sodankylä där mätningarna sker på landet ligger medelvärdet betydligt under toppvärdet 1931 - 1940. Jag har mycket svårt att tro att ovanstående skillnader skulle bero på annat än värmenedsmutsning från staden Helsingfors vad gäller mätningarna från Kaisaniemi.

Fig. Jämförelse mellan tio års medeltemperaturer mellan Helsingfors, Jyväskylä och Sodankylä.

Det är intressant att notera att av 2907 stationer i det material som används för att bestämma temperaturtrenden som används av IPCC har endast 161 stationer (5.5%) kompletta data från år 1900 till år 1990. Alla utom 19 av dessa stationer finns i USA! Det verkar då naturligt att man i ett material som fullständigt domineras av USA borde finna samma trend som IPCC för fram. Bilden nedan visar temperaturutevecklingen i USA från 1894 ... 2004.

Bilden visar att ingen temperaturstegring går att se under det senaste århundradet i USA. Detta resultat stämmer också överens med mätserierna inom det arktiska området. Vilka är de verkliga mätningar som så kraftigt påverkar medeltalen?

Mätt global temperatur, satellit

Observera att i praktiken ingen uppvärmning av det nedre atmosfärskiktet går att se i satellitmätningarna som startade 1979. Mätningarna som kommenterats ovan visar rätt entydigt att inga långvariga trender går att urskilja. Om någon gemensam trend går att se är det en långsamt sjunkande temperatur sedan 1930-talet.

De snabba ökningarna i den landbaserade beräknade globala temperaturen har däremot kritiserats för att antalet mätstationer starkt minskat sedan 1960-talet. Eftersom främst avsidesbelägna stationer stängts och stationer nära befolkningscentra har hållits kvar finns det en stor risk för att mätningarna påverkats av värme från den omkringliggande bebyggelsen. Om ett större antal stationer i kalla trakter stängs kan detta leda till en skenbar temperaturstegring i medeltemperaturen.

Eftersom satellitmätningar inte visar någon entydig temperaturökning och mina egna ögon inte kan se någon klar trend i mätningarna ovan måste jag dra slutsatsen att någon alarmerande global temperaturstegring inte finns. Då måste man ställa sig frågan varför domedagsprofetior om en skenande temperaturökning kablas ut i hela världen?

Det finns två grupper som klart har en fördel av skrämselpropaganda. Den första gruppen är "klimatforskare" som globalt lyckats pressa ut ca. 5000 Miljoner $ per år i extra anslag.

Den andra gruppen som helt klart har försökt utnyttja klimatpropaganda till fullo är den gröna rörelsen.

NASAs satellitmätningar

Satellitmätningar visar tydligt att den övre atmosfären (över 8 km höjd) blivit klart kallare sedan början av 1990-talet. Om man vill tala om någon temperaturtrend är den klart sjunkande.

Temperaturmätningar i det lägre atmosfärskitet 0 ... 8 km visar egentligen ingen trend. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket data för att man skulle kunna tala om någon trend. Någon stigande temperaturtrend går inte att se. Satellitmätningarna överenstämmer ytterst väl med mätningar med hjälp av väderballong (där temperaturen mäts på annat sätt). Satellitmätningar visar ingen förändring på de flesta områden där markmätningar har indikerat en snabb uppvärmning.

Mera information om satellitmätningar hittar du på NASAs informationssidor om mikrovågsmätning av temperatur (engelska).

En klimatkritisk artikel (engelska) diskuterar diskrepansen mellan markmätningar och satellit/väderballonmätningar.

En konventionell diskussion (engelska) kring fr.AŽågan om varför satellitmätningarna inte överenstämmer med markmätningarna.

Solaktivitet och klimat

Solen är den absolut viktigaste klimatfaktorn. Solen värmer jorden med effekten ca. 1300 W/m2. CO2 inducerad växthuseffekt och andra klimatfaktorer påverkar jordens energibalans med maximalt några watt per kvadratmeter. Det är således självklart att t.o.m. relativt små förändringar i Solens energiproduktion kan få dramatiska följder för klimatet. Kineserna upptäckte solfläckarna på 1400-talet. Man har räknat solfläckarna sedan 1600-talet.

Fig. Bild av solfläckar på solytan. Även om solfläckarna som sådana är kallare än omgivningen indikerar de att solen är aktivare än då solfläckar inte förekommer. Då många solfläckar syns producerar solen mera värme än då mycket få solfläckar är synliga.

Kurvan nedan visar antalet solfläckar som funktion av tiden

Fig. Antalet solfläckar som funktion av tiden.

Fig. Solfläcksaktiviteten över en längre tidsperiod.

Då man jämför solens aktivitet med den globala medeltemperaturen ser man genast att det måste föreligga ett samband mellan jordens temperatur och solens aktivitet. Bilden nedan visar klart hur jordens temperatur mycket exakt följer solens aktivitet. Vi har för några år sedan passerat ett aktivitetsmaximum vilket sålunda bär ge höga temperaturer. Vid mitten av 1970-talet hade solaktiviteten ett minimum och samtidigt ser man flera kalla år i temperaturmätningarna (se.tex. Sodankylä ovan).

Fig. Jordens temperatur korrelerad mot solaktiviteten. Man ser tydligt hur temperaturen följer Solaktiviteten.

Andra tänkbara klimatfaktorer

Henrik Svensmark har presentarat material som tyder på att det kan finnas ett samband mellan den kosmiska strålningen och molnbildningen. Den kosmiska stålningen skulle ge ett extra tillskott av kondensationskärnor. Senare mätningar tagna över en längre tid har gjort korrelationen svagare. Intresserade läsare kan bekanta sig med de senaste rönen nedan (materialet är på Engelska). Inverkan från kosmisk strålning på molnigheten.

Användning av årsringar i trä som termometer

En s.k. proxy som används för att uppskatta temperaturen över långa tidsrymder är årsringarna i trä. Det visar sig att man rätt väl kan korrelera trädets tillväxt till växtförhållandena då årsringen bildades (nederbörd, temperatur). Genom att temperaturmätningar finns några hundra år tillbaka i tiden finns rätt god statistik för att koppla ihop årsringarna till mätt temperatur. Under den senare delen av 1900-talet upptäckte man en snabbare tillväxt, något man tolkade som en följd av global uppvärmning. Uppvärmningen antogs vara förorsakad av en förstärkt växthuseffekt till följd av stigande CO2 nivåer.

Forskning på växtfysiologins område har klart visat att en höjd CO2 nivå medför:

Eftersom de ökade CO2 halterna är betydande är det klart att de också bör påverka trädens tillväxt. De ökade koldioxidhalterna kommer då att synas som en skenbar temperaturökning i temperaturdata som beräknats ur årsringar. Tillväxtökningen är betydande och kan för en 200 ppm ökning i CO2 halten variera mellan 7% och 98% tillväxtökning.

Konklusionen måste då vara att en ny temperaturkalibrering som beaktar den kända ökningen av CO2 halten i atmosfären måste göras för årsringsdata. Om en omkalibrering inte görs kommer de beräknade temperaturerna att bli för höga. Lägg igen märke till att satellitmätningar visar en ytterst obetydlig uppvärmning medan data beräknade från årsringar under 1900-talet visar på en stigande temperatur som kan vara en feltolkning av CO2 gödning.

Hur stor är inverkan från solen

Richard Willson och Alexander Mordvinov (Geophysical Reseach Letters) har undersökt solens energiproduktion kopplad till solfläckscylerna. En mätperiod om 24 år undersöktes vilket dock är en kort tid då man vet att en solcykel är ungefär 11 år lång. Forskarna upptäckte att solstrålningens intensitet från minimet i slutet av 1980-talet till minimet i slutet av 1990-talet ökade med ca 0.05% per decennium. Om ovanstående trend skulle hålla i sig (vilket absolut inte är bevisat!) skulle det betyda att solens intensitet skulle öka med 7 W på ett århundrade. Enligt en artikel i Science år 2001 av Lean och Rind ger varje extra Watt en temperaturhöjning om ca. 0.7 C. Temperaturhöjningen skulle på ett århundrade då motsvara ca. 7 C vilket helt klart är för mycket. Exemplet visar dock att även skenbart små förändringar i solens energiproduktion över långa tidrymder kan ha stor betydelse.

Bilden ovan visar hur den instrålade effekten från Solen i form av värme och ljus har förändrats under de senaste århundradena (källa NASA). Man kan följa Solens aktivitet långt bak i tiden genom att mäta förändringarna i olika radioisotoper som bildas i atmosfärens översta skikt till följd av strålning från Solen. Då solen är aktiv bildas mera radioaktiva ämnen i atmosfären än då solen är inaktiv. Isotoperna förs så småningom ner till jordytan och lagras bl.a. i glaciärernas is. Bilden visar hur den instrålade effekten har ökat grovt sett med 1,7 W sedan 1800-talet. Den totala instrålade effekten är ca. 1366 W/m2 d.v.s. förändingen är ca. en promille. IPCC (International Panel on Climate Change 2001 ) har uppskattat att den ökade koldioxidhalten motsvarar en 0,5 W förändring i soleffekten. Nir J. Shaviv vid the Hebrew University of Jerusalems Racah Institute of Physics har utgående från historiska data om solaktiviteten beräknat att en W ökning i solkonstanten ger en global höjning av temperaturen med 0,28 C . Då detta resultat tillämpas på den antropogena (CO2) uppvärmningen ger detta en uppvärmning på ca. 0,14 C ( 0,5 C * 0,28 C/W ). Den av solen förorsakade uppvärmningen 1,7 W är summan av direkt förändring av solkonstanten och en förstärkning p.g.a. reducerad kosmisk strålning. Den av solen förorsakade andelen av uppvärmningen är då 1,7 W * 0,28 C/W = 0,47 C .

Då man beaktar både den antropogena uppvärmningen 0,14 C och den av solen förorsakade uppvärmningen 0,47 C får man totaluppvärmningen 0,61 C vilket stämmer ytterst väl med IPCC uppgift att temperaturen under 1900-talet har stigit med 0,57 C . Det är dock intressant att notera att om detta resonemang är korrekt så utgör uppvärmningen p.g.a. CO2 endast 22% av den totala uppvärmningen. Det ovanstående resultatet kan också användas till att beräkna hur mycket temperaturen skulle stiga ytterligare om koldioxidhalten fördubblas. Växthuseffekten till följd av ökande koldioxidhalt är en logaritmisk funktion av koldioxidhalten. En fördubbling ger då sqrt(2)* 0,5 W = 0,7 W uppvärmning vilket ger en temperaturhöjning om ungefär 0,19 C d.v.s. temperaturen skulle stiga med ytterligare 0,05 C från den nuvarande nivån.

IPCC förutsägelser jämförda med mätningar 1979 ... 1997

(Källa:Douglas V. Hoyt

Väderballonger mätt med termistorer (Angell/NOAA), trend : sjunkande -0.07 C/decennium

Temp. härledd ur tryck 1000 - 300 mb (Pielke, JGR, 1998), trend : sjunkande -0.029 C/decennium

Väderballonger mätt med termistorer (Parker/UK), trend : sjunkande -0.020 C/decennium

Satellit (MSU) korrigerad för banförändringar och annan drift (Spencer & Christy 1998), trend: -0.010 ... +0.035 C/decennium

Satellit (MSU) korrigerad för banförändringar (Wentz & Schnabel 1998), trend : stigande +0.070 C/decennium

IPCC modellförutsägelse, uppvärmningstrend : stigande +0.40 C/decennium

Observera att modellen överskattar uppvärmningen ca. sex gånger!

Temperatur härledd ur tryck 1000 - 850 mb (Pielke & al, JGR, 1998), trend: Sjunkande -0.056 C/decennium

Sommartemperatur på norra halvklotet ur årsringar i träd fram till 1994 (Briffia et al., Nature, 1998), trend : sjunkande -0.038 C/decennium

Medelvärde och standard deviation på 12 dataset 1979 - 1993 (Santer et al., JGR 1999), trend : stigande +0.008 +/-0.066 C/decennium Hoyts analys utan korrektion för värmenedsmutsning, trend: stigande +0.055 C/decennium

TOPEX/Poseidon observationer som visar en 0.9 mm/år stigande havsytenivå. Ur detta kan man beräkna motsvarande temperaturstegring i havet, trend: stigande +0.045 C/decennium (maximal), +0.025 C/decennium (sannolik)

UK meteorologisk analys, trend : +0.15 C/decennium

IPCC modellförutsägelse (2001): +0.36 C/decennium

Observera att endast UK markmätningarna i praktiken visar någonting som påminner om IPCC förutsägelsen. IPCC överskattar dock uppvärmningen med mer än det dubbla.

Slutsats:

Ovanstående material indikerar åtminstone för mig att solaktiviteten sannolikt är en mycket viktig faktor i den globala uppvärmningen. Jag ställer mig mycket oförstående till en påstådd snabb uppvärmning i polarregionerna eftersom i praktiken alla mätningar visar på en långsamt sjunkande temperaturtrend. En skenbar snabb temperaturökning fås fram genom att välja startpunkten till intervallet lika med sju extremt kalla år. Sluttemperaturen efter den "stora temperaturstegringen" är åtminstone i det arktiska området betydligt lägre än under slutet av 1930-talet. Detta resultat står i bjärt kontrast till IPCCs beräknade kurva för global temperaturstegring. Varför ser vi inte en halv grads temperaturstegring inom det arktiska området då modellerna anger att temperaturökningen borde vara stor inom detta område?

Materialet visar också att klimatmodellerna som IPCC baserar sina förutsägelser på grovt överskattar uppvärmningen. Det verkar sannolikt att en fördubbling av koldioxidhalten leder till en temperaturstegring på 0,5 ... 1 C beroende på hur man uppskattar förstärkning p.g.a. vattenånga. Problemet är att man för närvarande inte ens med säkerhet kan säga om vattenångans inverkan blir positiv eller negativ. Orsaken till detta är att man inte har en gof förståelse av hur moln bildas. Beroende av var moln bildas kan man få en svag förstärkning av uppvärmningen eller en kraftig avkylning.

Diskussion om stigande havsyta

Problemet stigande havsyta behandlas på samma sätt som problemet med stigande temperaturer. Det första steget är naturligtvis att söka upp verkliga rådata som ofriserade visar vad som händer på olika håll i världen. Alla människor i Finland (och sannolikt i Sverige och Norge) är medvetna om att landhöjningen gör att havsytan hos oss år för år sjunker. Samma problem förekommer i annan riktning så att marken långsamt sjunker detta förekommer t.ex. i södra England och havsytan ser då ut att stiga. På vissa områden sjunker marken långsamt p.g.a. att marken långsamt återtar sin form efter istiden, hos oss stiger den och på andra områden som pressades upp under istiden utanför isranden sjunker den. Ytterligare finns det områden där t.ex. kontinentalplattor kolliderar och där jordbävningar etc. kan åstadkomma rätt snabba plötsliga förändringar i höjdled (se exempel nedan).

Eftersom det är ytterst svårt att få en god bild av vad som händer globalt med havsnivån trots möjlighet att använda modern satellitteknik studerar jag i huvudsak endast områden som speciellt nämnts i IPCCs rapporter som varande i riskzonen om havsytan stiger. Det kanske intressantaste området är då Stillahavet (Oceanien). Man har konstaterat att havsytan har stigit 15 - 25 cm under det senaste århundradet. Då man studerar hur havsytan har förändrats med hjälp av tidvattenmätare märker man att man inom stillahavsområdet hittar både stigande och fallande trender. I Oceanien verkar den allmänna trenden vara att havsytan eventuellt sjunker även om motexempel finns. I vilket fall som helst är förändringarna relativt små.

I Australien finner man också två olika trender sjunkande/stigande.

Det mest extrema området är Japan där man på relativt närliggande områden kan se helt olika trender. Japan är som känt ett geologiskt mycket instabilt område vilket medför att det är naturligt om det sker vertikala förskjutningar i jordskorpan.

Vid urvalet av materialet till nedanstående länk till mätdata har kriteriet främst varit att mätserierna skall vara tillräckligt långa. Mätserier som innehåller endast några få mätvärden har lämnats bort.

New perspective on the Future of the Maldives

Kurvor som visar hur havsytans nivå har förändrats med tiden inom Stillahavsområdet..

Källor, bristfällig lista

Satellitdata: NASAs hemsidor.

John Daly's hemsida: http://www.vision.net.au/~daly/

Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC): http://www.ipcc.ch/

IPCC material kan laddas ner från IPCCs hemsida i PDF format.

Diskussion kring Solaktivitetens förhållande till klimatet. http://www.tmgnow.com/repository/solar/lassen1.html

Lars Silens hemsida (annat material): http://www.kolumbus.fi/larsil

Jag kan nås på epostadressen

Lars . Silen @ kolumbus . fi

Du är besökare nummer: .