
”Filmens
klimax nås vid dess imponerande actionscener, där de
befriade apornas primitiva, djuriska urkraft går lös
över en modern storstad. Säkert utgör en del av
tjusningen med hela konceptet bakom Apornas planet till
en stor del just av detta: att få ta del i de
undertrycktas, de nedsattas frigörelse och uppror mot
överheten” skriver Henry Pihlström i sin essä om Apornas
planet-filmerna som raspolitisk allegori. Pärmbilden är
från den i citatet nämda nyfilmatiseringen Apornas
planet: r(E)volution, 2011.
|
Hundrasjätte
årgången
Nummer 8–9 / 2013
◆ Presslagt 25 augusti
Kommentarer
/ Trygve Söderling: Obekväma
sanningar: världen efter Snowden
Henry Pihlström: ”Förbannade,
smutsiga apor” – Apornas planet som raspolitisk
allegori (pdf)
Petter Lindblad
Ehnborg: Minnesteckning över glömskan
Johanna Grönqvist:
Varför lider finnen? Om offermyter och finländsk identitet
Erik Stenmark:
Ett rum med utsikt – några eftertankar
Gunilla Hemming:
Hörspelsutdrag: Barnens korståg
Tomi Riitamaa: La
retour? Fransk prosa i svensk tappning under
senare år
Panoptik / Jonas
Ahlskog: Avgörande möten och skilsmässor ◆
Ulf Modin: Marcuse i vår tid
◆ Stig-Olof Londen:
Savolaxisk mal du
siècle – Salméns veklagan
Nya Argus på bokmässan i Helsingfors
|