"Tre brev till det ogripbara" (2000-01)

(Sats 2, takterna 96-98)

Speltid: 31'

Ensemble: Baryton solo, blandad kör, ondes Martenot, slagverk, orgel och stråkorkester

Text: Tobias Berggren

Material: Informationscentralen för Finlands musik, Helsingfors

Framföranden:

U 7.6.2001 sol. Peter Nordman, Grankulla kammarkör, Thomas Bloch (onde),
Patrik Knif (perc), Ingmar Hokkanen (org) och Kammarorkestern Juvenalia (inst. Jyri Nissilä),
dir. Rolf W. Ahlberg
Hagalunds kyrka, Esbo

II. 7.6.2001 YLE5, Radio Vega. Radioutsändning (direkt) av I.

Verkkommentar (ur programbladet till U):

"Tre brev till det ogripbara" beställdes av Radio Vega och Leif Nystén att framföras vid just denna öppningskonsert. De finlandssvenska sång- och musikfesterna bygger på en stark tradition. Sångrepertoaren förefaller stundtals utnött och förlegad, men utgör ändock en obestridligt självklar del av vår finlandssvenska identitet utan vilken sångfesterna som fenomen skulle förlora mycket av sin uppgift och mening. Att inom denna tradition få förtroende att skapa något nytt, men ändå denna tradition tillhörande, har varit en krävande uppgift. Jag har varit traditionell genom att använda mig av ett traditionellt, tonalt förankrat tonspråk och nyskapande genom att tillföra vår musikaliska tradition en ny klangvärld genom begagnandet av det franska elektroniska musikinstrumentet ondes Martenot.

Ondes Martenoten presenterades av uppfinnaren Maurice Martenot 1928 och utvecklades under årtionden vidare genom ibruktagande av nya klangfilter och ett flertal olika högtalare. Den modell som nu används är den sista konsertmodellen från 1975. Instrumentet är sin enstämmighet till trots mycket flexibelt och kan förutom på klaviatur spelas med en ring fäst på en metallskena som möjliggör frambringandet av det för instrumentet så karaktäristiska glissandot.

Ondes Martenoten äger en rik färgskala, av vilka flere klangfärger mycket bra smälter samman med vokalstämmor - i synnerhet damröster. Jag har utgått från att instrumentets klangvärld för de flesta är helt obekant. På så sätt har jag försökt att skapa en känsla av overklighet, en andlig dimension förankrad i det undermedvetna genom det symbolspråk författaren Tobias Berggren använder sig av i sin text. Med facit i hand är det klart att inga andra instrument hade kunnat begagnas för detta ändamål, eftersom ondes Martenotens klangvärld som nämnt är alldeles säregen.

"Tre brev till det ogripbara" består av tre satser, i vilka barytonsolisten medverkar i samtliga, medan kören medverkar enbart i den inledande och den avslutande satsen. Stråkorkestern har mestadels en beledsagande uppgift, till vilken det sparsmakade slagverket och orgeln alltemellanåt bidrar med koloristiska accentueringar. Ondes Martenotens roll är mångsidigare, från diskret beledsagande till påträngande solistisk, däremellan kommenterande och kompletterande solisten eller kören.

Tredje satsens inledning är en hyllning till tonsättaren Sven-David Sandström. Första takten består av en stigande tonföljd (c, d, f) som är närapå identisk med inledningen till den sista satsen ur hans och Berggrens requiem "De ur alla minnen fallna". Texten är gemensam för dessa båda satser och jag har på detta sätt, förutom likheten mellan texterna, velat markera min beundran för Sandströms musik och i synnerhet nämnda requiem, som under årens lopp på ett flertal plan, men framför allt ur ett kompositionstekniskt perspektiv, kommit att betyda oerhört mycket för min egen utveckling som tonsättare.