Sinfonietta per orchestra piccola, op.27a (1994-95/1999)

I. Concerto grosso (Allegro con fuoco)
II. Canto (Lento espressivo)
III. Scherzo (Allegretto vivace)
IV. Finale ["mit Schostakovitsch und Nielsen - Bartok ist auch dabei"] (Allegro vivace)

Tillägnad min dotter Ingrid. (bilden)

Speltid: 19'30"

Orkesterbesättning: 2121 2100 00 0 pno strings

Material: Informationscentralen för Finlands musik, Helsingfors

Framföranden:

U 04.12.1999 Lahtis kammarmusiksällskap och Päijänne-Tavastland konservatoriums stråkorkester, dir. Esa Heikkilä
Tempelplatsens kyrka, Helsingfors

II 27.12.1999 YLE:n Ykkönen. Radioutsändning av I.

Verkkommentar (ur programbladet till U 4.12.1999):

Jag skrev min Sinfonietta för stråkorkester op.27 mellan sommaren 1994 och vintern 1995 med Mellersta österbottens kammarorkester i åtanke, vilken också faktiskt framfördet verket i mars 1996 under Juha Kangas ledning. Efter att i samband med framförandet blivit fullt medveten om verkets höga svårighetsgrad, beslöt jag mig för att vid första bästa tillfälle transkribera kompositionen för en vanlig symfoniorkester av mindre format. Samtidigt som texturen avsevärt förenklades bidrog jag också med ett verk till den annars så smala repertoaren för mindre orkesterbesättningar.
Verket tillkom i ett brytningsskede av mitt liv. Min dotter Ingrid föddes juldagen 1994 och kompositionen präglas onekligen av både ångest inför det förestående faderskapet och av en djup tacksamhet inför det nya livet (i den andra satsen som tillkom sist). Det var helt naturligt att sinfoniettan skulle tillägnas henne.

Sinfoniettan består av fyra satser. Den första satsen bygger på concerto grosso-principen, dvs med en solistisk grupp i dialog med den övriga orkestern. även i denna nya version för liten orkester har jag försökt bibehålla de genuina concerto grosso-drag som genomsyrar satsens ursprungliga version, även om solistgruppen inte består enbart av stråkinstrument. Formmässigt är musiken fritt gestaltad men lånar drag både från traditionell sonatform och dess avart inom solokonsertformen. Den andra satsen är byggd enligt traditionell ABA-form (s.k. liedform) med åtföljande coda.
Scherzosatsen bygger på traditionell scherzoform, dock utan trioavsnitt. Eftersom denna musik ursprungligen är hämtad från min blåskvintett "Am Scheideweg" (1993-94) och alltså i sinfoniettans stråkorkesterversion redan transkriberats en gång, försökte jag mig på att, där det var möjligt, bibehålla den luftiga stråkorkestersatsen samtidigt som jag s.a.s. återinförde blåskvintetten ovanpå.
Den fjärde och sista satsen är ånyo fritt gestaltad, men lånar vissa formprinciper från rondoform (ABACABA) trots att de obligatoriska omtagningarna av A-delen saknas. Mellersta avsnittet har en förnimbar genomföringskaraktär där även material från första och tredje satsen inlånats. Satsen avslutas på samma sätt som den första.